söndag 19 augusti 2018

Huslyftet - byte av stock

När vi skulle börja bygget av en glasveranda upptäckte vi att nedersta stocken var sönderrutten. Den måste absolut bytas, eftersom bara den kommer att bli kvar när vi tar upp hål för dörren till glasverandan.

Under tiden från att gamla stocken togs bort, medan vi väntade på väder man kan arbeta i (under 25 grader), och medan nya stocken (limbalk) formades, stod huset på "styltor".

Första försöket att få in stocken. Den främre domkraften behövde vinklas mycket mera för att det skulle gå att få in stocken. Hörnstenen tvingar ut stocken ganska långt.
 Reglar var hållbarare än betongplattor - trä är segare.


 Stocken behövde justeras med ca 20 mm.


Stocken är uttagen för justering. Under stocken en sten/betong-mur med kallasfalt och syllremsa för att skydda stocken från betongens förmåga att leda fukt.


Först lyfte vi huset 1,5 cm, men det räckte inte. I timmerhus är golvet i bottenvåningen vanligen inte fäst i väggen, utan ligger på en egen "grund".


Som mest lyfte vi huset 3 cm. Tack vare kraftig brädfodring på insidan av väggen och försiktig lyftning, så gick inga tapetskarvar sönder!


Stocken ligger på plats. Mellan stockarna och i kvarvarande springor drevade vi med linull.

Två tio-tons domkrafter och en fem-tons använde vi. Domkraften lyfter i regeln som är fäst i stockarna med 20 cm franska skruvar. Ett vinkelbeslag förstärker regelns ände. Beslaget bågnar under trycket av 10 ton!

Nu kan vi ta tag i det egentliga projektet igen!

söndag 14 januari 2018

Praktisk sallad och syrade grönsaker

Syrade grönsaker är riktigt hälsosamt och jag har gjort några olika den här säsongen. Jag började med kimchi och jag tyckte det blev riktigt lyckat. Sedan fortsatte jag med en kombo som innehöll mycket mangoldstjälkar. Jag brukar odla några färgade sorter av mangold och den oranga får så vackra stjälkar, så dem ville jag använda för syrning. Det gick utmärkt, fast de behöll tyvärr inte färgen utan den fällde ut i lagen, som blev vackert gul.

Gubben är dock inte lika förtjust i syrade grönsaker som jag är. Ärligt sagt är han inte så förtjust i grönsaker alls. Trots det så gillar han 3-veckorssalladen! Den är inte mitt påhitt, men jag har justerat receptet så att jag använder honung i stället för socker och så använder jag den kålsort som jag för tillfället har. Jag masserar grönsakerna med saltblandningarna och häller sedan på den varma vinäger/honung/olja-blandningen.

Syrade grönsaker till vänster och treveckorssallad till höger.

Det är väldigt praktiskt med grönsaker/sallad i burk, som det bara är att ställa fram på bordet. Jobbet gör man koncentrerat och har sedan salladen klar för åtskilliga måltider framöver. Den håller sig i tre veckor i kylen - därav namnet. Grundreceptet hittar ni t ex här: http://zeinaskitchen.se/treveckorssallad/.

När man odlar grönsaker i lite större mängd, så infinner sig helt naturligt frågan om hur man bäst bevarar dem. Min frys är oftast överbefolkad, så jag försöker hitta andra sätt. I den mån det går förvarar jag rotsaker som de är i garage eller källare. Man ser ofta rådet att förvara t ex morötter i naturlig torv men mina erfarenheter av torv är inte helt positiva. Däremot tycker jag att det fungerar fantastiskt bra med kattströ av sågspån med Atamonvatten i. Man kan naturligtvis börja med sågspån direkt, om man har tillgång till det.

Syrning fungerar alltså också bra och ökar grönsakernas näringsinnehåll. Det är bäst att syra i mindre burkar, så att man inte behöver öppna burken så många gånger innan den är slut. Konserveringsglas med "gångjärn", som på bilden, är bra för ändamålet. Bilden visar 1L-burk. Vi är två personer i hushållet och ska inte använda större burkar - då tar det för lång tid att tömma dem.

I övrigt tycker jag det är praktiskt att torka rotsaker, i ugn eller ovanpå vedspisen. När jag gör grytor och soppor är det då bara att hämta lagom mycket av den sort jag vill ha. Extra fort går tillagningen om jag först kör dem till mjöl i mixerkannan.

fredag 12 januari 2018

Skörd 2017

2017 blev inte något idealiskt skördeår. Det enda som jag tycker gick bra och jag fick mycket av är rotselleri. Det finns dock gränser för hur mycket man kan använda - speciellt när man inte har kaniner.

Morötterna blev en katastrof. Varenda morot var angripen av morotsfluga! Jag hade inte planterat tagetes och jag hade inte täckt dem med duk/nät. Något måste justeras nästa år! Det blir nog duk. Jag har inte plats att förodla tagetes... Vill ha ett drivhus/-tält/-tunnel!

Det var ett dåligt tomatår, läste jag och inte blev det någon stor skörd från min första större tomatodling, men det blev ändå en del. Några sorter var riktigt bra och några sorter var riktigt dåliga, när man som jag odlar på friland. Jag ska prova några andra sorter nästa säsong. Potatisbladmögel är ett elände, både när man odlar potatis och när man odlar tomater. En potatissort som jag provade var riktigt bra. Den heter Sarpo Mira och blir nog en bas i min fortsatta potatisodling. Smaken är ok, det finns godare, men det viktiga är motståndskraften mot bladmögel.

Jag lärde mig att det är bättre att förodla kål i kallväxthus än i vinterträdgård. Bra! Det ger mer plats till det som behöver vinterträdgården. Ett par nya grönkålssorter provades i år och Pentland Brig var bra och kommer att odlas igen. Inte så krusig och lagom höjd, välter inte så lätt. Red Russian går bort, den ger för lite utdelning. Jag odlar för att få mat och därmed väljer jag det som är mest produktivt på min jord. Huvudkål, vare sig röd eller vit, var ingen hit, så jag kommer att återgå till spetskålen som blev så bra säsongen före.

onsdag 29 mars 2017

Hoppsan - nu har det gått en lång tid igen!

För lite drygt ett år sedan gick jag i pension. Jag gick en månad tidigare än standard, eftersom vi väntade ett barnbarn. Det kunde komma tidigare än planerat tänkte jag och så blev det faktiskt också.

Jag hade en plan för vad jag skulle göra första året, men planen fungerade inte riktigt. Min "kaninfarm" tog betydligt mer tid än planerat, så jag hann inte göra klart gamla husets kök (på landet), som jag verkligen har längtat efter att få på plats. Det är nu många år sedan vi rev ut det för att göra om grunden i huset. När man gör allt själv och samtidigt har mer än heltidsarbete, så tar renoveringsarbete lång tid. Om sjukdom och utmattning dessutom slår till, så går det naturligtvis ännu långsammare.

Nå, det tog en del tid att bygga kaninburar - som vanligt gör jag allt själv - och det var tungt arbete. Jag kunde nöjt konstatera att min vikt hade kommit ner på nivåer som jag inte hade sett på flera år och dessutom blev jag angenämt stark. Tyvärr var det en kortvarig glädje. Under hösten gick jag upp de förlorade kilona och lite till och efter två handoperationer var min styrka ett minne blott. Det får bli nya tag i år!

Jag är väldigt förtjust i djur och jag kunde naturligtvis inte låta bli att göra det så bra som möjligt för mina kaniner - med utegårdar och med nyplockat grönfoder två gånger om dagen. På det viset tog skötseln av kaninerna 1,5-2 timmar om dagen och det var lite för mycket för att jag skulle hinna göra allt jag hade planerat för sommaren. Vi hittade inte heller någon som kunde passa kaninerna om vi ville åka bort, så det blev väldigt bundet att ha dem. Det var också lite plågsamt att slakta kaniner som jag hade ägnat ett par månader åt att skämma bort. När jag sedan dessutom skulle få båda händerna opererade beslöt jag att avveckla min kaninfarm - men jag saknar faktiskt mina skuttisar...


Arbetet med köket gick ändå framåt, även om det inte blev klart. Taket fick panel, spisfundamentet blev murat, spisen blev renoverad och monterad. Den fungerar igen och ger både värme och mys. Jag fick kombinera delar från två likadana spisar för att få ihop en hel. Tidigare ägare av vårt ställe hade eldat sönder spisen, så både hällen och några sidor var spruckna. Elspisen är ännu inte inkopplad.


Förra säsongens odlingar dominerades nog av olika sorters kål. För första gången lyckades mina förodlingar långt bättre än väntat. Jag brukar ha problem med sorgmyggor och de har tagit död på större delen av småplantorna och har hämmat de som inte har dött. Nu provade jag att vattna med "snusvatten". Jag lade innehållet av en dosa lössnus i blöt i en liter vatten. Det fick stå i minst ett dygn innan jag silade upp det. Sedan hällde jag en skvätt i vattenkannan varje gång jag vattnade mina förodlingar. Snusvattnet - nikotinet - tar död på sorgmyggans larver. En flugremsa fångar också de flesta av de flygande vuxna.

Jag täckte kålodlingarna med Ikeas nätgardin, Linn tror jag den heter. Jag fick sy ihop flera så att jag kunde täcka hela mitt 11 meter långa kålland. Skörden blev utmärkt; det blev säckvis med grönkål av flera olika sorter, inklusive en amerikansk typ som kallas collard. Den ger stora, hela blad som är perfekta till kåldolmar och liknande. Svartkål blev en favorit, eftersom den är så mild och "örtig" att den kan användas även i sallad. Både svartkål och vanlig grönkål använder jag t ex i "portugisisk kålsoppa", som verkligen blir jättegod.



Förutom de olika sorterna av grönkål, så odlade jag röd och grön spetskål med framgång. Jag fick ca 15 kg kålhuvuden som jag lagrade och nu använder de sista av. Naturligtvis blev det hemlagad rödkål till jul! Brysselkålen blev däremot inte klar, men det ser ut som att det kan bli en vårskörd istället.

Nu har odlingsåret gått ett helt varv och lite till och förhoppningsfulla småplantor står på tillväxt. Jag önskar mig ett drivhus av någon sort...

tisdag 6 december 2016

Konservering med förhinder?

Är du som jag inte bara intresserad av att odla egen mat, utan också att konservera delar av det du har odlat? Har du konserveringsglas men saknar bygeln till dem, och möjligen också packningarna?

Av en tillfällighet lade jag på Biltema märke till en liten påse med klämmor till trådbackar. De påminde en liten smula om klämmorna till Weck-konserveringsglas och så fick jag en idé att prova dem till mina gamla glas. Det gick ju utmärkt :-)!

Här har jag satt ihop klämmorna med järntråd. Gummiringarna till Weck-glas passar till mina 1/2-litersglas av den här modellen.

Klämmorna är lagom breda för att sitta bra i urtagen i glaset. Det är klämmorna som trycker ihop locket med burken. Järntråden tvingar bara ihop de två klämmorna.

















På eBay har jag också hittat en typ av klämma som passar burkar av olika storlek, men ibland får den inte grepp i urtaget i glas som ser ut som ovan. De fungerar ibland och ibland inte. När burken är bred eller locket är tjockt, så kan den här multiklämman hålla lite för hårt på locket. När locket trycks för hårt kan packningen pressas ut av trycket under konserveringen och då misslyckas hermetiseringen. Till mina små burkar och till gamla Weck-glas med "buktande" lock funkar den däremot väldigt bra:


torsdag 7 april 2016

"Urban farming" med kaniner

Min kaninhona Nina kom med en överraskning - hon var dräktig vid leveransen! Det visade sig att den syster som hon hade delat bur med var en broder. Drygt 2 veckor efter att jag fick hem kaninerna nedkom Nina med 6 ungar. Det var två honor och fyra hannar. Söta var de!


Efter mycket om och men så har jag nu koll på stamtavlor och ungarna är märkta, så i teorin skulle de gå att sälja.

I verkligheten så har hälften av dem ett genetiskt bettfel, som gör att jag inte kan sälja dem alls. Bettfelet kan de inte heller leva med, eftersom jag inte tänker gå till veterinären med dem var 3:e vecka för att få tänderna nerslipade. Vad man än hittar på, så inte skall det vara lätt! Tyvärr är den trevligaste honan, som jag hade tänkt behålla, en av dem med bettfel. Hon ville äta grankvistar idag, men kunde inte... Äpplen, pellets och hö går däremot fortfarande bra.

Jag har köpt en dansk bok som heter just "Urban Farming Kaniner" där det ganska okomplicerat beskrivs hur man avlivar och tar hand om kaniner. För en vecka sedan samlade jag äntligen mod och tog bort den av ungarna som hade det värsta bettfelet och som verkade plågas av det. Han vägde vid det laget omkring tre kg, dvs ca 3/4 av vuxenvikten. Det var klart värre att gå och tänka på att slakten skulle göras, än att faktiskt genomföra den.

Tills vidare räknar vi med att behålla två av ungdomarna; en hane som hela tiden varit den störste av ungarna och som är orädd, nyfiken och framåt. Trevliga egenskaper. Den andra är den hona som inte har bettfel. Eftersom hon inte är släkt med hanen Fredrik så kan han bli far till hennes ungar. Tyvärr är hon rätt hysterisk och svårhanterad, så vi får se hur det går. Hon är född sådan - hon gömde sig bakom mamma när vi kom till buren, medan de andra ungarna var nyfikna och intresserade.

Vi kunde konstatera att kaninkött smakar ganska likt kyckling och är lika ljust. Det går helt utmärkt att äta. När de tre kvarvarande ungdomarna med bettfel och annat är expedierade så kanske jag har vant mig tillräckligt för att inte längre få ont i magen i flera dagar innan slakten. Vilja att klara det, se det som en arbetsuppgift och en utveckling av den egna förmågan, och det faktum att alternativ saknas, det hjälper....

I slutet av maj planerar jag att ställa ut Nina och Fredrik igen och hoppas på bra bedömning. Fredrik fällde när jag ställde ut honom i mars och Nina var liten och tunn. Poängen kunde ha varit högre, om man så säger. Med bra utställningsresultat ökar naturligtvis chansen att jag kan sälja några ungar och slipper slakta just dem,