Bagarmossens Djursjukhus tar bra betalt...

I torsdags skulle vi få undersökt den "knöl" som den virriga veterinären hade känt. Så på morgonen for vi till Bagarmossen för ultraljudsundersökning.

Virrigheten hade visst spridit sig. När jag bokade tiden sade jag särskilt att det skulle vara ultraljud - det hade ju veterinär Emma skrivit. Trots det hade man missat att boka den undersökningen. Ja, det fanns inte ens en sådan veterinär på plats. Jag fick lämna Pelle för att hämta honom sent på eftermiddagen. Dagen blev helt sönderhackad och jag kunde inte göra mycket vettigt arbete. Det blev lite småpyssel och några ärenden.

Resultatet av undersökningen var att det inte fanns någon knöl alls, hjärtfelet blev identifierat och man hittade även en onormal njure. För undersökningen fick jag betala 4910:-! Det motsvarar 6 timmars konsultarvode för en mycket kvalificerad ekonomikonsult! Faktum är att jag tycker det är rena rånet. Jag kommer så vitt möjligt att undvika Bagarmossen i framtiden. De sätter antagligen priserna med tanke på att det är försäkringsbolag som betalar, men det är ju inte alla som kan ha sina djur försäkrade.

Alltnog, Pelles hjärtfel är av samma slag som det Måns hade, men jag tror att Pelles är lite värre. Vi får nog bara behålla vår fine vän i några få år är jag rädd.

Djungelkatt:

Pelle gav oss en förtvivlad dag.

Till att börja med: Pelle har inte diabetes. Jag lyckades till slut ta ett urinprov - han kniper länge! - och testade för socker. Negativt! För att ta urinprov så byter jag ut hans låda med strö mot en låda med mycket grovt grus. Det suger inte upp vätskan, men det är ok för en katt att använda. Hans höga sockervärde berodde alltså på stressen hos veterinären. Stressocker kan tydligen gå upp ända till 36.

I förrgår kväll var Pelle för första gången frimodig nog att vandra runt i huset för att kolla in det. Han höll också matte sällskap vid datorn, på känt kattmanér. I går natt sov han lite i sängen och på morgonen hade vi en kel- och spinnseans medan han låg på mattes bröst. Pelle verkade ha fallit till ro hos oss. Det kändes så bra!

När vi fick vår förra katt, så gjorde vi en "tigerbur" som vi fäste på utsidan av garageporten. Där kunde han sitta och vänja sig vid vår omgivning. Han älskade tigerburen och satt där alltid! Nu när Pelle hade blivit så frimodig, så tänkte jag glädja honom med att få gå ut i tigerburen.

Han gick ut lugnt och stilla. Drog i väggarna och taket här och där och gick ganska snart in igen och hälsade på matte. Sedan gick han ut i tigerburen igen och jag gick för att göra något annat. När jag kom tillbaka några minuter senare var Pelle borta. Han är stark och hade lyckats trycka sönder kanten på en del av nätet. Panik! Kastade på mig kläderna och for ut! Fåglarna avslöjade med sina varningsläten var det fanns en katt, så jag kunde hitta honom, men jag kunde inte ta honom! Han sprang iväg i panik! Jag lyckades följa honom en bra bit, men tappade sedan bort honom. Hittade honom inte igen under resten av dagen och kvällen - jag gick många rundor och letade och kallade.

Jag satte upp lappar och fick honom snabbregistrerad hos SKK. På kvällen satte jag ut hans använda grus utanför kattingången och lite mat innanför ingången.

Gick och lade mig superdeppig men med ett pyttelitet hopp om att bli väckt av att en katt knaprade hårdmat. Det blev jag inte - han slukade maten hel! Någon gång under natten hade han själv hittat hem, trots att han hade varit hos oss i mindre än 5 dagar och aldrig tidigare hade varit ute här hos oss.

Duktig misse!

Trött efter senaste dygnets äventyr:

Ny hittekatt - nygamla problem.

Det blev naturligtvis en ny katt! Pelle Långsvans Pjuskesen är en katt som man genast blir kär i! Han är ca 3 år, tror vi.

Idag var han hos veterinären för "helrenovering". Hälsokoll, kastrering, fästingbrttagning, öronskabbsrensning, vaccinering, avmaskning, tatuering, chipning. Tyvärr var resultatet av dagen nedslående. Pelle har kraftigt blåsljud på hjärtat, blodsocker 27 idag och en knöl/hårdhet i buken. Pelle är en ovanligt vacker och trevlig katt, men hälsobiten är ju inte uppmuntrande. Det känns som onödigt mycket otur att få ytterligare en diabetes-katt...

Veterinären var en virrpotta, troligen semestervikarie för min ordinarie veterinär. Hon gjorde inte som jag sade, dvs kollade hälsan innan vi gick vidare med resten av paketet och när hon försökte ringa mig så hittade hon inte mitt mobilnummer som stod på samma lapp som hemnumret stod på. Så nu står jag med en fixad katt som troligen har allvarliga hälsoproblem. Till på köpet så har jag hunnit fästa mig vid honom - det var som sagt lätt gjort.

I kväll fick han äntligen avmaskningspillerna. Det fixade de inte hos veterinären utan jag skulle köpa tabletterna på apoteket. Hela eftermiddagen har jag försökt locka fram honom från under skåpet i badrummet eller ner från badrumsfönstret. Han ville inte prata med mig. Gubben säger att det hade inte han heller velat göra, om han hade varit katten som blivit av med bollarna...

På senkvällen vill han kela. Då kan man inte lika bra ägna sig åt kattens favoritsysselsättning - att studera världen - så då behagade han komma ner från fönstret. Sedan gick det så lätt att få honom att ta pillerna! Kladdade på lite mjukmat på en hårdmatsbit av en sort som han helgillar och tryckte in tabletterna i den. Så fick han nosa på hårdmaten och han tog allt utan tvekan!

I morgon kanske han får sova i sängen om han vill... fästingrensad och avmaskad katt är välkommen ;-).

Transportbox för långresa med katt

I veckan bär det av söderut i landet. En rundtur till familj och vänner är det tänkt. Det finns en viss "risk" att resultatet av resan blir att vi har fått en ny hittekatt att ta hand om. Här om veckan reste jag i några timmar med en annan katt och märkte hur jobbigt det var för katten. Den saknade både rörelseutrymme och toalett. Kom då att tänka på att jag en gång läst om någon som hade gjort en tvådelad transportbox, så det ville jag ha - för både eget och familjens transportbehov. Korta sträckor kan man ju använda en vanlig transportbox, men för längre resor är den här nog bättre för katten/katterna:

Materialet är 5mm plywood och 20x20 respektive 20x70 mm hyvlade lister, plus lite annat från mitt bra-att-ha-lager. Jag tror det är viktigt att det dels är hyvlat (eller putsat) och dels inte tryckimpregnerat virke. Det första för att pälsen inte skall fastna och det andra för att det skall vara giftfritt. Jag planerar att måla lådan och då kommer jag att måla med linoljefärg - åter för att det skall vara giftfritt. Tittgluggen har ännu inte fått något nät, jag får se vad järnaffären har att erbjuda. Nätet kommer jag troligen att "sy" fast; borra hål och fästa med plastklädd ståltråd.

Så slätt som möjligt; inga utstickande hårda saker som katten kan skada sig på vid en häftig inbromsning, eller värre. Katten placeras i lådan uppifrån, vilket oftast är det lättaste. Locket stängs med excenterlås. Jag planerar att göra en hållare av nät för att placera en avskuren petflaska med vatten i boxen under resan. Nät och petflaska för att det skall ge efter om katten skulle kastas mot dem, se ovan.

Luckan till den "dockade" toalettsektionen löper mellan de stabiliserande breda listerna och en extra plywoodskiva med ursågad öppning. Skivan på utsidan är både limmad och skruvad, som alla de andra hopfogningarna. Jag tror det är nödvändigt att limma när man använder så tunt material som 5mm plywood. Det tunna materialet gör å andra sidan blir lådan blir lättare.

Luckan mellan de två lådorna kan öppnas medan huvudlådan är stängd. Det gör att man först kan ställa huvudlådan med katten i bilen, sedan sanitetslådan och fästa den i huvudlådan i lugn och ro, för att först därefter göra sanitetslådan tillgänglig för katten.

Detaljbild av lucka:

Om huvudlådan skall användas utan dockad sanitetslåda, bör den här luckan låsas på något sätt.

Sanitetslådan har en simplare stängning än huvudlådan - det är ju ingen brådska att stänga den, när man inte behöver hålla en katt på plats. Båda lådornas lock har förstärkts med lister och/eller remsor av plywood. En missnöjd katt kan ju tänkas belasta locken lite extra... Dessutom räknar jag med att eventuellt komma att placera annat bagage ovanpå transportboxarna. Jag har även förstärkt där gångjärn och lås är fästa.

För mycket potatis!

Förra helgen gjorde vi i ordning i trädgården i stan. Vi grävde bl a om kökslandet inför vårbruket. Under veckan, de dagar vädret var ok, satte jag potatis. Eftersom jag både hade ganska många sparade potatisar från förra året och dessutom hade köpt två 5kg-påsar med sättpotatis, så var det lite för mycket för vårt lilla köksland! I helgen fick gubben därför göra i ordning ett upphöjt köksland på landet. Vi hade ju bevars rätt mycket jord över från våra utgrävningar... Det blev ett land på 3 x 11 meter. Trots det frikostiga måttet, så räknade jag ut att jag fortfarande hade sättpotatis över. Den har numera rest till Göteborg för att landa i en kolonilott där.

Köksland med utsikt:

Helgen som gick var riktigt trevlig, med vackert väder och besök av "lillasyster", som skulle tävlingsspela i bowling. Gubben avslutade utjämningen av gräsmatteytan. Nu skall vi bara hitta ett lämpligt tillfälle att så gräs. Själv duttade jag mest med lite av varje. Planterade om ett litet äppelträd som hade tappat kontakten med jorden och höll på att välta, demonterade mulltoa, byggde en simpel pall till mitt nya dass, jobbade med retuscheringen av krönstenen från den gamla kakelugnen, som man lade i jordkällarkullen på 40-talet (?) och så började jag göra i ordning min tork/torkolla.

Jag har köpt en hurts med dörr från Erikshjälpen för 60:- och flugnät från järnaffären för 100:-. Bland mina bra att ha-saker fanns frigolitskivor (20mm tjocka), masonit från taket i stugan och två utrangerade ritningshurtsar. Dessutom finns det diverse brädor av olika slag och längder, lite ventilationsrör och en felköpt rörhatt. Av ritningshurtsarnas lådor och flugnätet skall jag göra torkbrickorna. Av diverse brädbitar skall jag göra en "pall" till hurtsen, med öppning för den värmekälla jag skall använda. Dels kan man använda en vanlig elfläkt och dels skall man kunna göra en solvärmefångare.

Hittills har jag hunnit isolera hurtsen, utom dörren:

Jag tycker det är roligt att prova gamla sätt att bevara mat och, vem vet, i framtiden kanske vi behöver återuppliva gamla, halvt bortglömda, metoder.