Det tuffar väl på...

Nu är aktiviteter orsakade av krematoriet på lite lägre nivå, men istället har jobbet tagit mycket tid. Jag som planerade att ha normala arbetstider de sista åren jag jobbar… Det var väl i och för sig tillfälligt, men det känns som om det skulle kunna återkomma.

Nu har det istället varit midsommar, med allt vad det innebär av extrafixning. Lyckligtvis kunde jag (gjorde jag) gå lite tidigare från jobbet de två dagarna innan midsommar, annars vet jag inte hur det skulle ha kunnat bli klart i tid. Gubben var på resa utrikes.

Tazz gillar att vi får besök:

 

Vi var välsignade med vackert väder på dagen och något regn på natten till glädje för den sent sådda men nu växande grödan. Alla mina olika sorters betor gror. Potatisen också – även de senkomna gamla sorterna. Det skall bli spännande att smaka alla dessa olika sorters potatis!

Helgen innan midsommar lyckades vi få ner några av de krukade fruktträden i jorden, på platsen där de skall stå. Det är bara körsbärsträdet och lite bondplommon som fortfarande väntar i sina 90-literskrukor (murarbaljor med hål i botten). Jag tycker det är suveränt att ha träd på tillväxt redan innan platsen de skall stå på är klar för plantering. Då får man större träd när det är dags att plantera på riktigt och skörd så mycket tidigare.

Det må vara att det fortfarande finns en del ogräs att ta hand om, men nu ser snart hela tomten på landet ut som om det var en strukturerad trädgård och inte som en ovårdad utmark – men vi skall snart se till att det blir projektplats i trädgården igen! Den här sommaren skall vi försöka hinna med att dränera jordkällaren. Den är så fuktig att innerdörren helt har ruttnat bort och därmed är den inte frostfri.

Sedan är det ju också det där med fönster som behöver målas… Sysselsättning lider vi inte brist på!

Mycket kom på vänt när krematoriet blev känt!

För ett par veckor sedan fick vi information om att en granne på landet ville bygga ett djurkrematorium på sin gårdsplan. Grannen har sitt ställe några hundra meter fågelvägen från vårt ställe. Vi gillade inte grannens planer...

Det har tagit mycket tid och kraft att sätta sig in i ärendet. Vi har organiserat ett möte med andra grannar och vi har sammanställt ett överklagande. Det är ganska otroligt vad som tillåts i ett ändå relativt tättbebyggt område! Miljöfrågan verkar mycket svepande hanterad.

Miljönämnden säger att "det skall inte komma ut några skadliga ämnen", "förbränningen är total" och detta trots att tillverkaren anger värden för utsläpp - ja de garanterade värdena förefaller överstiga EU:s gränsvärden i åtminstone ett avseende.

I ansökan anges också att spolvatten skall rinna ner i jorden / ett dike, alternativt i en vanlig 3-kammarbrunn. Hur elimineras smittämnen? Hur tas läkemedelsrester om hand? Vad händer med vårt dricksvatten?

... och vad händer med värdet på våra fastigheter? Men det är det ju ingen som bryr sig om. Kadaverbrännaren får gärna öka sin förmögenhet på alla grannars bekostnad!

Suck! för vår rättssäkerhet!

...och vår miljö!!!