Jag hade en plan för vad jag skulle göra första året, men planen fungerade inte riktigt. Min "kaninfarm" tog betydligt mer tid än planerat, så jag hann inte göra klart gamla husets kök (på landet), som jag verkligen har längtat efter att få på plats. Det är nu många år sedan vi rev ut det för att göra om grunden i huset. När man gör allt själv och samtidigt har mer än heltidsarbete, så tar renoveringsarbete lång tid. Om sjukdom och utmattning dessutom slår till, så går det naturligtvis ännu långsammare.
Nå, det tog en del tid att bygga kaninburar - som vanligt gör jag allt själv - och det var tungt arbete. Jag kunde nöjt konstatera att min vikt hade kommit ner på nivåer som jag inte hade sett på flera år och dessutom blev jag angenämt stark. Tyvärr var det en kortvarig glädje. Under hösten gick jag upp de förlorade kilona och lite till och efter två handoperationer var min styrka ett minne blott. Det får bli nya tag i år!
Jag är väldigt förtjust i djur och jag kunde naturligtvis inte låta bli att göra det så bra som möjligt för mina kaniner - med utegårdar och med nyplockat grönfoder två gånger om dagen. På det viset tog skötseln av kaninerna 1,5-2 timmar om dagen och det var lite för mycket för att jag skulle hinna göra allt jag hade planerat för sommaren. Vi hittade inte heller någon som kunde passa kaninerna om vi ville åka bort, så det blev väldigt bundet att ha dem. Det var också lite plågsamt att slakta kaniner som jag hade ägnat ett par månader åt att skämma bort. När jag sedan dessutom skulle få båda händerna opererade beslöt jag att avveckla min kaninfarm - men jag saknar faktiskt mina skuttisar...
Arbetet med köket gick ändå framåt, även om det inte blev klart. Taket fick panel, spisfundamentet blev murat, spisen blev renoverad och monterad. Den fungerar igen och ger både värme och mys. Jag fick kombinera delar från två likadana spisar för att få ihop en hel. Tidigare ägare av vårt ställe hade eldat sönder spisen, så både hällen och några sidor var spruckna. Elspisen är ännu inte inkopplad.
Förra säsongens odlingar dominerades nog av olika sorters kål. För första gången lyckades mina förodlingar långt bättre än väntat. Jag brukar ha problem med sorgmyggor och de har tagit död på större delen av småplantorna och har hämmat de som inte har dött. Nu provade jag att vattna med "snusvatten". Jag lade innehållet av en dosa lössnus i blöt i en liter vatten. Det fick stå i minst ett dygn innan jag silade upp det. Sedan hällde jag en skvätt i vattenkannan varje gång jag vattnade mina förodlingar. Snusvattnet - nikotinet - tar död på sorgmyggans larver. En flugremsa fångar också de flesta av de flygande vuxna.
Jag täckte kålodlingarna med Ikeas nätgardin, Linn tror jag den heter. Jag fick sy ihop flera så att jag kunde täcka hela mitt 11 meter långa kålland. Skörden blev utmärkt; det blev säckvis med grönkål av flera olika sorter, inklusive en amerikansk typ som kallas collard. Den ger stora, hela blad som är perfekta till kåldolmar och liknande. Svartkål blev en favorit, eftersom den är så mild och "örtig" att den kan användas även i sallad. Både svartkål och vanlig grönkål använder jag t ex i "portugisisk kålsoppa", som verkligen blir jättegod.
Förutom de olika sorterna av grönkål, så odlade jag röd och grön spetskål med framgång. Jag fick ca 15 kg kålhuvuden som jag lagrade och nu använder de sista av. Naturligtvis blev det hemlagad rödkål till jul! Brysselkålen blev däremot inte klar, men det ser ut som att det kan bli en vårskörd istället.
Nu har odlingsåret gått ett helt varv och lite till och förhoppningsfulla småplantor står på tillväxt. Jag önskar mig ett drivhus av någon sort...
