Våra politiker, som vi har valt för att tillvarata våra
gemensamma intressen, verkar i huvudsak inte längre ha någon vilja till annat
än att säkra sin personliga tillvaro i politiken. Man kunde tro att uppgiften
som vald politiker skulle vara baserad på en ideologi och en vilja att i mesta
möjliga mån arbeta i en riktning som stödjer ideologin och visionen av det
gemensamma bästa. Det borde rimligtvis vara ett hårt arbete utan större
strålglans och ett som bara de uthålliga och hängivna kan ägna sig åt en längre
tid.
Istället förefaller det som att våra valda politiker arbetar
uteslutande för att säkra sin personliga fortlevnad på den valda platsen.
Varför är det så? Vi vet visserligen att alla varelser i grunden är själviska –
det är ju en överlevnadsfaktor – men hur kan det vara så viktigt att få behålla
sin plats, att det långsiktigt gemensamma bästa, i den höga grad som idag
verkar vara regeln, får stryka på foten?
Att vara politiker idag är nog inte att ägna sig åt hårt
arbete utan större strålglans. Det är väl långa dagars arbete, men en del av ’arbetet’
är också att få frottera sig med ’överklassen’ i kretsar där man sannolikt inte
på annat sätt skulle komma in; kretsarna med de mycket förmögna, företagsledarna,
lobbyisterna i Sverige och i Bryssel, med flera och att få delta i evenemang med
stor strålglans – jakter och fester och allt däremellan. Man får höra från
intressenterna att man är betydelsefull. Det är verkligen värt att jobba för
att behålla det!
Jo, betydelsefull är man, när man skall säkerställa
storföretagens intressen. Det är säkert ett litet pris att betala för att få
vara kvar i de utvaldas gyllene kretsar och få fortsätta att höra hur
betydelsefull man är. Resultatet är att storföretagens intressen tas tillvara,
i både Sverige och EU (och världen i övrigt), på bekostnad av medborgarnas,
småföretagarnas och småböndernas intressen . Då jagas de som försöker ta fram
alternativ till de massproducerade, utarmade, genmodifierade, hybridiserade
varorna, växterna och djuren. Det är inte i storföretagens intressen att alternativ
till dessa finns, så storföretagen sätter press på politikerna att skapa regler
och kostnader som så vitt möjligt hindrar dessa alternativ från att finnas och
utvecklas. Vi läser om en del av dessa företags framgångrika påtryckningar, men
troligen är det som med isberget att vi bara ser toppen!
Resultatet ser vi
dock, där allt som inte är storföretag och storföretagsprodukter missgynnas –
och se, så fick vi företagsfeodalismen!
Det mångsidiga samhället, som alla det olika alternativen
till det massproducerade kan skapa, fungerar precis som en stor variation i
generna – det ökar anpassningsförmågan och överlevnadsmöjligheten för samhället
i en värld som förändras i allt snabbare takt.
I ett försök att mota utvecklingen mot att storföretagen
bestämmer politikens agenda och resultat – företagsfeodalismen
– kan vi försöka hitta sådana demokratiska representanter för oss, som är minst
benägna att låta sig ledas av storföretagens intressen och mest benägna att
skapa förutsättningar för ett mångsidigt samhälle, vilket ger oss alla de bästa
förutsättningarna för framtiden.
Det är inte politikernas kulör som är det viktiga – det är
deras integritet och självständighet!
Exempel?
-
’The Trans-Pacific Partnership’, som gynnar företag
på samhällets bekostnad: Lagar som skall skydda miljö och medborgare kan innebära
att lagstiftaren blir skyldig att betala skadestånd till företag som ”drabbas”.
-
EU-regler om registrering av frösorter, vilka i
Sverige har genomförts med en registreringsavgift per frösort – billigt för dem
som säljer mycket av få sorter, men dyrt för dem som säljer lite av många
sorter. Det begränsar möjligheten att bevara gamla sorters grönsaker.
-
Avgifter för ”plantskydd” och ”djurhållningskontroller”
som är utformade som årsavgifter och timavgifter för kontroll, vilket slår
mycket hårdare mot en liten producent än det gör mot en stor producent. Den som
bevarar gamla arter och sorter är alltid en liten producent
-
EU-förslag om att allt växtmaterial som
säljs skall vara registrerat – vilket naturligtvis kommer att generera ännu
fler års- och kontrollavgifter och som kommer att förhindra all småskalig
försäljning av udda arter och sorter.
Jag har bara skrivit de exempel som jag kommer på just nu.
Det finns säkert många som kan komplettera listan!
