Helgens prestationer

I helgen som gick hade jag något mer energi än på länge. Lyckades packa ihop alla julprylar, så gubben kunde bära upp det tyngsta på vinden. Vi sorterade faktiskt bort lite pynt som vi aldrig använder, men det var ju bara en bråkdel av hela samlingen!

Planterade också om en svärmorstunga som hade expanderat så den inte ens gick att få ut den ur krukan - fick slå sönder krukan för att få ut den. Halverade plantan med min söta lilla yxa och nu finns det en stor halv svärmorstunga att ge bort. Den finns några dagar till, sedan åker den ut på komposten.

Aktiviteten att få digitalboxens blockerade hårddisk att fungera igen slutade med att jag fick formatera om disken. Förlorade ca 20 avsnitt av Midsomer Murders och det var en sorg. Får väl försöka samla in dem igen. Under sommaren brukar det ju sändas en hel del gamla avsnitt. Jag uppdaterade också mjukvaran, vilket jag tydligen skulle ha gjort förra gången den låste sig. Fast det tror jag inte att de sade något om.

Andra mukvaruproblem som jag har tampats med i helgen är att försöka avinstallera AdAware, ett program som skall rensa bort mer eller mindre otrevliga cookies etc. Har ännu inte lyckats. Programmet tar nu ca 50% av processorkapaciteten och det är inte som det skall vara. Något är fel. Kampen fortsätter!

Pemmikan

Det där med sund mat är något som är viktigt för mig. Det vill jag att min katt skall ha också. Att katten är kräsen innebär en extra utmaning.

Det bästa för en katt är nog BARF, men min Måns gillar ju inte mjuk mat särskilt mycket. Det går an med köttbitar, men inte med en malen smet. Torrmat är bäst, tycker Måns. Jag provade att torka en smet som han inte ville äta - malda kycklingvingar. Det funkade när jag blandade det hemtorkade med köpetorrmat! Så nu har jag gjort en mer seriös blandning: köttfärs, kycklingvingar, hjärta, lever, helt ägg (inklusive skal) och lite Fibrex. Grönsaker skippade jag den här gången, men nästa gång skall jag blanda ner något grönt också.

Köttkvarn är ett bra redskap att ha när man vill göra egen kattmat. Det skulle kanske också fungera med en stark mixerkanna. Jag bredde ut smeten på bakplåtspapper och torkade den i ugn. Vände på det när ovansidan torkat så att det hängde ihop och skar det i remsor när det var halvtorrt. Den kräsne katten godkände det och åt riktigt mycket av det, när det serverades tillsammans med lite m/d torrmat.

Pemmikan är en torkad blandning av kött och fett, så det här måste vara en sorts pemmikan!

Kräsen katt...

I morse hade Måns ett bra sockervärde, enligt veterinärens önskemål, men han hade visst ingen aptit. Han vägrade både tonfisk, hjärta och Pussi delikatessmat. Vi får se hur det går i kväll. Det går ju tyvärr inte att vara så hårdhjärtad mot en diabetiker som mot en frisk katt - även om en frisk katt inte heller får svälta för länge.

Om jag ger Måns torrmat så kommer han att äta, men han får antagligen ett mycket högre sockervärde / insulinbehov.

Å andra sidan har han haft sämre aptit sedan Metacam-ordinationen tog slut. Han kanske har ont i leder eller liknande och därför deppar? Han fick en liten dos Metacam i morse. Hoppas det gör nytta och att han äter bättre i kväll.

På gång...

Försöker komma ikapp med att göra ett galleri med resebilder, packa julsakerna och registrera mina räkningar och min "privata bokföring".

Kvällarna räcker inte till och jag är ganska trött. Har jobbat mycket väldigt länge. Det har just varit bokslut och dessutom har jag gått med någon slags förkylning i kroppen en längre tid. Det är inget som man får mer energi av precis.

Jag ser fram mot att vara lite ledig när jag har slutat mitt jobb om några veckor!

En frisk Månseman, lätt knubbig och i sina bästa år

Hjälp, min katt har fått diabetes!

Vad gör man, när man har fått ett både oväntat och ovälkommet besked?

I oktober 2010 hade min Måns på några veckor förvandlats från lätt knubbig katt till en påse ben. Han var verkligen helt utmärglad. När jag gick till veterinären trodde jag att det var njurarna – det är ju en ganska vanlig åkomma hos äldre katter. Inte för att Måns var så gammal, han var nog bara ca 11,5 då. Nog säger jag, eftersom han är en hittekatt.

När veterinären lämnade beskedet sade hon att vi kunde försöka behandla, men hon trodde nog inte att det här skulle gå så bra. I princip en dödsdom alltså. Det var tufft.

Nu är Måns’ matte som hon är – lite måttlös! Hon ger inte upp förrän hon verkligen är slagen. Vi försöker alltså och så ser vi hur det går. Vi fick tabletter som skulle kunna sänka blodsockret. De fungerar ibland och ibland inte sade veterinären. Jag har senare lärt mig att tabletter skall man absolut inte ge! De stressar de eventuellt kvarvarande, fortfarande levande, cellerna i bukspottkörteln så att de jobbar ihjäl sig. Därefter finns det ingen chans att katten återhämtar sig och kan slippa insulininjektioner.

Tabletterna fungerade inte så bra, så vi provade med insulinsprutor istället. Det hjälpte. Måns började sakta lägga på hullet igen.

Under lång tid var han ändå så eländig att han knappt orkade hålla huvudet uppe. Han låg platt på golvet när han åt och drack, han orkade inte stå upp. Han utvecklade också Neuropati, som innebär att han har en slags förlamning ytterst i benen. Han går så att säga nästan på hela foten och hela handen, istället för på tårna. Bakbenen är också väldigt vingliga i sin helhet, med nästan inga muskler. Om jag hade vetat vad jag vet idag, så hade han kanske sluppit den här ”förlamningen”, som kommer när blodsockret har varit för högt, för länge.

Det som till slut verkar ha gett mest effekt är att jag i princip tog bort all torrmat. Torrmat innehåller mycket kolhydrater – det gör även den variant som är gjord för diabeteskatter – och det kör upp sockervärdet i blodet. I naturen äter katter inte 7-20% spannmål. När jag ersatte torrmaten med kött av olika slag gjorde det stor skillnad.

Måns är kräsen och framför allt ovan att äta mjuk mat. Han tycker inte att det är mat och det känns konstigt i munnen. Man kan till nöds slicka på det. Det är typiskt för en katt som har ätit torrmat i hela sitt liv. Jag försöker att i huvudsak ge Måns rått kött och med handmatning har det gått, trots hans problem med mjuk mat. Mald mat fungerar ännu inte, det känns nog fortfarande för konstigt i munnen. Jag skär grishjärta, färskt sidfläsk och lite lever i bitar och matar honom med det. Han får just nu dessutom ca 15-25 gram torrmat per dag, för att simulera maginnehållet i en gnagare.

Efter att jag gjorde det radikala bytet av mat så har blodsockret förbättrats ganska mycket.

Vad skall man ha en blogg till?

En blogg, tror jag, är ett långsamt samtal, där jag har nöjet att bestämma ämnet för samtalet och ni därute väljer om ni vill delta i samtalet, bara vara på åskådarplats eller om ni helt vill avstå från det. Det skall bli roligt att se hur det går!