Här i helgen verkar det som att Måns har kommit på att han kan äta sina köttbitar själv!
Eftersom det är lite av "bonding" över matningen, så fortsätter jag att handmata honom med några bitar, innan jag sedan överlåter åt honom att äta själv.
Sockret ligger lite högt, tycker jag, men relativt stadigt på ca 15-16 mmol. Får höra om veterinären tycker det är ok att höja till 6,5 IE per dos insulin.
Vår relation till veterinären är lite speciell. Måns är inte försäkrad. Det betyder att när den förra veterinären började prata om att det eventuellt finns en tumör i hypofysen och att det behövdes magnetröntgen för att fastställa det, så ryggade jag och sade att det blir nog lite väl kostsamt ändå. Jag älskar min katt, men det finns ändå gränser för vad jag vill betala. Det löste sig genom att veterinären kontaktade en annan veterinär, som forskar om just det här med tumörer i hypofysen. Måns blev forskningsobjekt och fick sin röntgen utan att matte behövde betala!
I samband med röntgen togs en dålig tand bort. Inflammationer/infektioner gör att blodsockret ökar, eller att insulinent inte får effekt, jag är lite osäker där. I vilket fall betyder det att blodsockret blir högre än det annars skulle vara och det gick inte att få ner det till vettiga nivåer.
Det var lite riskabelt med undersökningen, eftersom Måns också har dåligt hjärta. Veterinären sade flera gånger, så att jag verkligen skulle förstå det, att Måns riskerade att dö av narkosen. Eftersom han riskerade att dö utan rätt behandling och med tanden kvar, så fanns det ändå inga alternativ. Han överlevde. De hittade inte någon tumör, men veterinären är övertygad om att den finns där, fast liten.
Matte står nu i tacksamhetsskuld till den forskande veterinären och hon får bestämma behandlingen.
Tack för underbara, engagerade veterinärer!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar