I förrgår kväll var Pelle för första gången frimodig nog att vandra runt i huset för att kolla in det. Han höll också matte sällskap vid datorn, på känt kattmanér. I går natt sov han lite i sängen och på morgonen hade vi en kel- och spinnseans medan han låg på mattes bröst. Pelle verkade ha fallit till ro hos oss. Det kändes så bra!
När vi fick vår förra katt, så gjorde vi en "tigerbur" som vi fäste på utsidan av garageporten. Där kunde han sitta och vänja sig vid vår omgivning. Han älskade tigerburen och satt där alltid! Nu när Pelle hade blivit så frimodig, så tänkte jag glädja honom med att få gå ut i tigerburen.
Han gick ut lugnt och stilla. Drog i väggarna och taket här och där och gick ganska snart in igen och hälsade på matte. Sedan gick han ut i tigerburen igen och jag gick för att göra något annat. När jag kom tillbaka några minuter senare var Pelle borta. Han är stark och hade lyckats trycka sönder kanten på en del av nätet. Panik! Kastade på mig kläderna och for ut! Fåglarna avslöjade med sina varningsläten var det fanns en katt, så jag kunde hitta honom, men jag kunde inte ta honom! Han sprang iväg i panik! Jag lyckades följa honom en bra bit, men tappade sedan bort honom. Hittade honom inte igen under resten av dagen och kvällen - jag gick många rundor och letade och kallade.
Jag satte upp lappar och fick honom snabbregistrerad hos SKK. På kvällen satte jag ut hans använda grus utanför kattingången och lite mat innanför ingången.
Gick och lade mig superdeppig men med ett pyttelitet hopp om att bli väckt av att en katt knaprade hårdmat. Det blev jag inte - han slukade maten hel! Någon gång under natten hade han själv hittat hem, trots att han hade varit hos oss i mindre än 5 dagar och aldrig tidigare hade varit ute här hos oss.
Duktig misse!
Trött efter senaste dygnets äventyr:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar