För mycket potatis!

Förra helgen gjorde vi i ordning i trädgården i stan. Vi grävde bl a om kökslandet inför vårbruket. Under veckan, de dagar vädret var ok, satte jag potatis. Eftersom jag både hade ganska många sparade potatisar från förra året och dessutom hade köpt två 5kg-påsar med sättpotatis, så var det lite för mycket för vårt lilla köksland! I helgen fick gubben därför göra i ordning ett upphöjt köksland på landet. Vi hade ju bevars rätt mycket jord över från våra utgrävningar... Det blev ett land på 3 x 11 meter. Trots det frikostiga måttet, så räknade jag ut att jag fortfarande hade sättpotatis över. Den har numera rest till Göteborg för att landa i en kolonilott där.

Köksland med utsikt:

Helgen som gick var riktigt trevlig, med vackert väder och besök av "lillasyster", som skulle tävlingsspela i bowling. Gubben avslutade utjämningen av gräsmatteytan. Nu skall vi bara hitta ett lämpligt tillfälle att så gräs. Själv duttade jag mest med lite av varje. Planterade om ett litet äppelträd som hade tappat kontakten med jorden och höll på att välta, demonterade mulltoa, byggde en simpel pall till mitt nya dass, jobbade med retuscheringen av krönstenen från den gamla kakelugnen, som man lade i jordkällarkullen på 40-talet (?) och så började jag göra i ordning min tork/torkolla.

Jag har köpt en hurts med dörr från Erikshjälpen för 60:- och flugnät från järnaffären för 100:-. Bland mina bra att ha-saker fanns frigolitskivor (20mm tjocka), masonit från taket i stugan och två utrangerade ritningshurtsar. Dessutom finns det diverse brädor av olika slag och längder, lite ventilationsrör och en felköpt rörhatt. Av ritningshurtsarnas lådor och flugnätet skall jag göra torkbrickorna. Av diverse brädbitar skall jag göra en "pall" till hurtsen, med öppning för den värmekälla jag skall använda. Dels kan man använda en vanlig elfläkt och dels skall man kunna göra en solvärmefångare.

Hittills har jag hunnit isolera hurtsen, utom dörren:

Jag tycker det är roligt att prova gamla sätt att bevara mat och, vem vet, i framtiden kanske vi behöver återuppliva gamla, halvt bortglömda, metoder.