tisdag 13 december 2011

Tiden springer - inte så originellt

Jo, tiden springer verkligen iväg!

Fortfarande arbetslös, men definitivt inte utan arbete. Själva arbetssökandet är ett jobb och intervjuerna är ansträngande - jag vet inte varför, men jag är ordentligt trött efter varje intervju. Hoppas verkligen att någon av alla intervjuer äntligen ger utdelning i form av ett jobb - fast det inte är många företag som anställer 50+ och än mindre 60+, som jag ju blev i år.

Sedan har vi ju "det vanliga livet", med gammal moder och jul i antågande. Känner mig jättestressad för julen, fast jag inte jobbar. Det kanske är för att jag så väldigt gärna vill ha en lugn jul, för min egen skull i viss mån men mest för gubbens. Han jobbar närmast ihjäl sig just nu och ser halvdöd ut varje kväll när han kommer hem. Så nu försöker jag göra allt som skall göras i god tid och är hela tiden orolig för att jag skall ha glömt något, så att det blir lite panik på julafton... På köpet skall vi ha gubbens chef med hustru på besök 4:e advent! Men då skall nästan allt vara klart hade jag tänkt. Vi får väl se...

Har just gjort leverpastej. Den smakar rätt ok! Jag blandade i lite bacon och tycker nog att det blev lyckat. Det är egentligen inte för julen som jag gjorde den, utan för att jag hade lever kvar i frysen sedan jag gjorde specialmat till Måns. Det var dags att använda den.

För några dagar sedan gjorde jag äppelmust (steriliserad) och skurna pepparkakor - bruna kakor som det heter i vår familj.


I slutet av november gjorde vi en ansträngning på landet. Vi har ju sedan vi köpte stället haft problem med fukt i "botten av" det gamla huset. Vi har rivit ut de gamla golven, vi har dränerat utanför huset och grävt ut inuti huset. Ersatt jorden under golven med makadam. Sedan har vi byggt en ny "mullbänks-lösning", med markisolering nedåt och lös isolering mot stengrunden. Därefter har vi gjort en "stock-ersättning" med 190x45-reglar i T-form (uppochnervänt). Trots alla åtgärder har vi inte blivit av med fukten och jag läste nyligen att det är nästan omöjligt att dränera lera - lerans kapillärkraft är mycket stor.

När vi kunde konstatera att den relativa fuktigheten inte ville sjunka, bestämde vi oss för att lägga in värmekabel - Trygghetsvakten. Nu är det ju inte en krypgrund vi har, utan principiellt stock på mark, om än av en modernare variant och vi hade dessutom lagt golvets blindbotten sedan länge. Läggningen av kabeln blev därför lite speciell. Se bild nedan.


Den lodräta regeln till vänster håller den lösa isoleringen mot stengrunden och den till höger finns för att göra golvet extra starkt längs väggarna, där bokhyllor typiskt sett placeras. En mycket tjock koppartråd var lagom styv och lagom flexibel för att kunna föra kabeln framåt via de uppsågade hålen i blindbotten.

Detta måste nog vara ett mus-paradis!!!

måndag 3 oktober 2011

600% avkastning på knappt 5 månader!

I den verkliga världen är det kanske lättare att få en bra avkastning, än i den finansiella världen. I maj satte jag potatis, dels hemma och dels på landet. Hemma är högst zon 2, möjligen 1,5. Landet är zon 3.

På landet kom potatisen i jorden ca 3 veckor senare än hemma. Hemma sattes potatisen i vanlig trädgårdsjord, i ett vanligt trädgårdsland. Den potatisen fick relativt jämn (automatisk) bevattning. På landet sattes potatisen i ett upphöjt land, som till stor del bestod av gammal kompost. Resten var multnad grästorv från lerjord (det fanns nog lite knäpparlarver kvar). Detta land bevattnades ett par gånger men i huvudsak skötte naturen bevattningen.

Avkastningen på landet slog stans avkastning med hästlängder!

Sammanlagt har vi fått ca 70kg potatis från knappt 10 kg sättpotatis (2 x 5 kg minus det som gavs bort), varav 10-15 kg är från stan. Potatislandet i stan var dock mindre än det på landet (1/2-2/3). Sorterna var King Edward och Timo. KE gav medelstor avkastning medan Timo gav jättestor! Timo är en tidig potatis, men större delen fick ändå stå till nu i oktober. Största Timo-potatisen vägde 430g medan största KE vägde 260g. Har ännu varken hittat ihålig potatis eller potatis med brun missfärgning inuti, så jorden har haft rimligt bra närings- och vattenbalans.

Som färskpotatis tycker jag att Timo är trist, den smakar ungefär som vinterpotatis, men för att få stor avkastning är den mycket bra. Den var något mer mottaglig för brunröta (ursprung: potatisbladmögel) än KE. Vi har haft stora problem med potatisbladmögel när vi har odlat i stan. I år sprutade jag med bordeaux-vätska och det gjorde faktiskt rätt stor skillnad. I år var första gången jag odlade potatis på landet, så jag har inget att jämföra med.

Med ca 80Kcal per kg rå potatis, så behöver man 450-500 kg potatis per år och person om man uteslutande skulle äta potatis. Det ger ca 2000Kcal per dag. Man lär kunna leva bara på potatis...

Större delen av skörden från landet. (Vidjekorgen är jättestor!)

Knäpparlarvernas framfart:

Två bamsingar. Tyvärr har KE-exemplaret brunröta.

torsdag 8 september 2011

Omklassificering av Pelle Plutt

Nu har Pelle varit på besök hos den vanliga, underbara veterinären - Joanna Skwarski. Hon har följt mina djur sedan jag flyttade hit till orten 1997. Jacko med hjärtfel, Tussie med dåliga njurar, Måns med allt man kan tänka sig och så nu Pelle, med hjärtfel.

Joanna säger att Pelle inte är en norsk skogis utan en amerikansk skogisbastard, dvs att han är delvis Maine Coon. Det förklarar hjärtfelet på så ung katt...

Här är en bild på en Maine Coon:
http://ronjaronnqvist.blogg.se/images/2011/maine-cooon_143865923.jpg

och här är en annan:
http://katter.ifokus.se/Sites/13177ba5-fe23-4348-b057-b26c6fa901fb/060724%20017.jpg

Jodå, vi ser likheten! Här är Pelle:

tisdag 6 september 2011

Hur man använder oanvändbara äpplen

På landet har vi två stora äppelträd. Det ena är sanslöst vackert på våren när det blommar, men äpplena är "oanvändbara" - de är söta och ganska saftiga, men helt utan arom. Det andra äppelträdet får frukt som är god och med fin arom, men de får mycket skorv. Båda träden är väldigt produktiva. De fäller nu ett äpple "var 10:e minut" och ändå är det massor kvar. Vi vet inte vilka äppelsorter det är.

Jag funderade på vad man kan ha de söta smaklösa äpplena till och provade att göra äppeljuice med 50% smaklösa och 50% lätt omogna äpplen av den andra sorten. Lade i en tsk askorbinsyra per liter juice för att den inte skulle bli så mörk. Det smakade utmärkt!

Det går säkert fint att göra äppelsaft av juicen också. Om man använder druvsocker så blir den hållbar utan att bli så söt. Äppelsaft blir mycket godare om man gör den på juice, istället för att koka eller ånga äpplena. Druvsocker köps till rimligt pris, i 25 kg säckar, i butiker som säljer hembryggningsvaror. Det är ett mycket mindre onyttigt socker än det vanliga strösockret, som innehåller 50% fruktos.

tisdag 30 augusti 2011

onsdag 17 augusti 2011

Leverans från Tyskland

Jag har precis fått levererat mina nya konserveringsglas från Tyskland. Jag blev störtförälskad i modellen när jag såg några TV-program med Camilla Plum: Mat som håller. Dessutom köpte jag pektin utan konserveringsmedel, något som man inte kan hitta i mataffärerna. Apoteket hade det förr, men till rätt högt pris och jag vet inte om de har kvar det i sitt sortiment.


Mitt behov av glasen är väl inte akut direkt, men nu finns de på plats när jag behöver dem.

måndag 15 augusti 2011

Olika slags produktivitet

Gubben har byggt klart stenmuren och har börjat skyffla dynga - en aktivitet som vi som känner honom nog skulle påstå att han har en viss talang för ;-)! Fast i allmänhet är det väl verbal sådan och inte bokstavlig...


Pelle håller koll på oss!

Själv hade jag tänkt måla rörspis och göra ett nytt försök att gjuta av krönstenen från den gamla kakelugnen. Det första gick inte eftersom jag efter flera färgprover bestämde mig för att - hädelse! - använda en modern väggfärg. Det andra hann jag aldrig till, eftersom jag för närvarande (undrar varför?!) sköter allt akut underhåll...

Eldade upp stubbar som gubben har grävt upp där den nya fruktträdgården skapas. Det var ju ovanligt bra eldningsväder tyckte vi. Det var det inte. Det var nog inversion. Röken kröp längs marken och spred sig i hela omgivningen. Grannen ringde till sin son och undrade om det brann, eftersom röken hade krupit runt bergknallen och kom från "fel" håll. Suck! Jag fick i vart fall en fin glödbädd för grillning:


Beskar ett äppelträd lite, för att släppa in ljus till mina ympar, och dessutom har jag klippt gräsmattan. Ett jobb som tar minst ett par timmar. Fast jag slapp klippa en del av gräsmattan - där ligger nu en stor hög med hästgödsel! (Jag slängde gräsklippet på den, så slapp jag gå med det till komposten.)


Fick ta bort blasten från potatisen också. Den hade fått bladmögel och man vill ju inte ha brunröta i knölarna, om man kan hindra det. Kupade den också lite eftersom vårt täckodlingsförsök inte hade gått så bra. Det var svårt att få gräsklipp på plats runt våra mastodontplantor. Det växer bra i nästan ren kompost...

Lökar och knölar från Kerstin blommar (färgkompositionen i vår terrass blev ögonbedövande tillsammans med våra rosa blommor ;-D), och gubben hann täcka den spridda dyngan med ett tunt, men kamouflerande, jordlager.


(Det står fler gladiolus mm på andra sidan gången)

Pelle har också skött sitt jobb. Han har fångat två möss och en fågel - som han släppte när vi sa till honom på skarpen. Den flög ur munnen på honom!



söndag 14 augusti 2011

En magisk natt

Natten till söndag var det fullmåne och ganska klar himmel. Över åkrarna och hagarna låg ett dis. Diset och molnen nere vid horisonten lystes upp av fullmånen och scenen blev precis som Romantikens målningar av nattlandskap - helt fantastiskt!

Pelle och hans människor kunde inte annat än gå och beundra naturens praktföreställning!


Det var faktiskt något ljusare än bilden visar, men jag fick inte till det riktigt med kameran - fick använda min halvgamla Nikon.

En sådan naturens tavla kan man nog bara se på landet, där man är nästan helt fri från ljusföroreningar.

torsdag 11 augusti 2011

Hemsidan har fått en ny undersida

Jag har gjort en sida dedikerad till gubbens stenmursbyggande!

www.elajsa.se/Landet/Stenmurar.htm

Pippi i vinterträdgården!

Två dagar i rad har det kommit in unga talgoxar i vår vinterträdgård - årets ungar tror vi. De kommer antagligen in genom det öppna takfönstret och hittar sedan inte ut igen.

Pelle fångade den som kom igår och sprang ut med den, men när matte sade Nej!!! så släppte han den och den flög iväg. Idag kunde matte se till att Pelle inte hjälpte till med att släppa ut den lilla stackaren. Matte klarade det faktiskt alldeles själv! Den fick sitta ute på blomhyllan och ta igen sig, innan den sedan flög iväg.


Bilden är tagen med telezoom genom altandörrens glasruta.

lördag 6 augusti 2011

Gubben fortsätter att omstrukturera marken

Gubben ligger i på ett imponerande sätt och har snart fixat hela den terrasserade trädgårdsdelen. Jag måste beställa fruktträd snart!


Stenmur inramar - fast gubben är inte nöjd, de större stenarna tog slut medan han byggde.


Stensatt ramp för skottkärran, och där borta väntar gödselhögen på att köras upp och myllas ner!

Äntligen!

Pelle har möjligen fattat vad som förväntas av honom och börjar göra sitt jobb:

Nytillskott

Härom veckan möblerade jag om lite mellan gamla och nya huset. Jag flyttade en byrå till nya huset, så att vi kan ha en vettig plats för linne mm även i nya huset. När jag hade gjort det, så saknades det en byråfunktion i lilla sovrummet i gamla huset.

Så jag började kolla lite på Blocket och siktade på något enkelt från 30-/40-talet. Upp till 500:- tänkte jag att det skulle få kosta. Det fanns en hel del i björk - träslaget jag ville ha - men det var inte så snyggt. Till slut spenderade jag det dubbla, men fick något som jag verkligen gillar och som passar i det gamla huset. Det är en chiffonjé från början av 1900-talet:


Många lådor och fack:

tisdag 19 juli 2011

Pelle sköter inte sitt jobb!

Idag, när jag gick förbi den terrasserade delen av trädgården, såg jag att Kerstins dahlia såg konstig ut; den hängde när allt annat struttade av hälsa:


Jag grävde upp dahlian och fann det jag hade väntat mig - en söndergnagd knöl och ett sorkhål:


Pelle! Matte förväntar sig döda sorkar i rad på trappan!!!

Ps. Jag satte ner dahlian i en lerkruka i jorden och vattnade rejält. Den har inte så många rötter än, men dagen efter har den ändå hämtat sig lite.

tisdag 12 juli 2011

Listan har minskat med en punkt


Det som ser ut som ett i jorden nedsänkt träbadkar är vår nyanlagda bålplats. Där har vi tänkt att, förutom att elda skräp, också grilla pinnbröd med barn och kanske lite större saker med vuxet sällskap. Nu skall bara ett lagom litet vildsvin landa i vår ännu inte byggda fångstgrop... Sedan skall det nog kunna bli en Sörmländsk "asado"!

fredag 8 juli 2011

Pelle

Nu har Pelle varit hos oss i 1,5 månad. Vi är verkligen glada för att vi har vår lille vän!

Under den här tiden har han vant sig vid att bo på två ställen; både huset och landet. Han föredrar helt klart landet. Man kan riktigt se hur katten myser och trivs där. Så är det ju också lugnare på landet. Ingen gata utanför där bilarna gasar för att komma uppför backen, eller för att dra "nytta" av lutningen nedför backen. På landet kommer en traktor då och då, men Pelle har förstått att de inte är så farliga att man måste springa och gömma sig. Han tar det lugnt.

Han har också börjat utforska trädgården vid huset på egen hand, men kommer rusande när man kallar - så till den milda grad att man blir orolig för hans stackars hjärta! Pelle vill vara i närheten av oss hela tiden, även om han numera tar lite promenader på egen hand. Han kommer när vi kallar och han håller oss sällskap om vi gör intressanta saker - t o m om vi för tillfället använder motorsågen!

En annan trevlig egenskap är att han är kärvänlig och tillgiven även om han just har fått mat! Vår förra katt Måns, som också var en väldigt trevlig katt, var kärvänlig när han ville ha mat, men ganska fjär när han var mätt...

Pelle vill ha en kelstund varje kväll när vi har lagt oss och varje morgon när vi har vaknat. Då lägger han sig på bröstet och vill ha så mycket kel att man blir trött i armarna! Han "snuttar" också då och då, på knogarna, så han blev nog tagen från sin mamma lite väl tidigt.

Mysigare katt har vi aldrig förr haft!

torsdag 7 juli 2011

I huvudsak huslig dag

Dagen började som vanligt med att jag försökte vakna och få energi nog att börja göra något.

Åkte sedan till järnaffären och köpte en packning till påfyllningen i toastolen. Med den på plats var läckaget stoppat. Igår trodde jag att det var klart, men det visade sig att så var det inte. Nå, efter 3 dagars till och från-pulande så är det nu tätt. Skönt.

Resten av dagen gick åt till att göra 13 liter saft och 7 dussin brödbullar:


Gjorde saft för att tömma frysen, nu när det här årets bärskörd snart skall förvaras där istället.

Egentligen är det märkligt att det skall ta så mycket tid, men så är det. Och trött blir man av att stå upp så länge!

---

Nu har jag alltså lagat och fixat en hel del av det som har varit trasigt en tid eller som gått sönder nyligen:

Kortslutning i spisen - ny spis är fixad
Jordfel i reservspisen - den ligger på tippen nu
Badrumsfläkten ville inte gå - nu går den igen
Köksfläktens lampa fungerade inte - brytaren var trasig; har bytt den
Gräsklipparen slutade gå - har lagat den
Micron halvdålig, är fortfarande så
Toalettstol läckte - fixat
Gångjärnet till badrumsskåpets ena spegelglasdörr gick av - nytt beställt
Digitalboxen sjuk (pixelerar), har testat ny CA-modul; ingen effekt
Bilens elhissar och spegelstyrning kaputt - reparerat av verkstan
Punktering på bilens båda bakhjul - nya däck levereras och monteras idag

Nu är jag hjärtligt trött på trasiga grejor!!!

söndag 3 juli 2011

Växer bra gör det nog

Potatisen växer bra i kökslandet som vi gjorde av den gamla komposthögen. Jag har nog aldrig sett så stora potatisblad som där. Hoppas själva potatisen blir fin också. Den har börjat blomma nu, så nästa gång vi är på landet blir det pinfärsk potatis!

Idag fick jag äntligen sått lite svedjerovor, i samma köksland. Det var bara någon vecka sent, så det ordnar sig nog. Majrovorna, som jag provade för första gången i år, har blivit stora nog att börja skörda. Det var en väldigt positiv upplevelse; de växer snabbt och bra och smakar lite som ett mellanting mellan mild rädisa och broccolimärg.


Något annat som växer bra i närheten av potatislandet är ängschampinjon. Eller vad tycks om den här storleken? (Skon är storlek 36):

Jag tror att fåglarna gillar svamp och har pickat hål i den. Det ser inte ut som snigelhål.

Tasscination

Pelle har stora tassar! Han har också pälstussar mellan tårna, eller egentligen så är det nog mellan trampdynorna. Det ser lite grann ut som pälstussarna i en gammal mans öron...

Tassar stora som tablettaskar:

Håriga tår på leksen Pelle:

Pelle har också upptäckt hur kul det är att klättra i träd. Äppelträdet framför gamla huset ger finfin utsikt över grannskapet - och det är toppen när husse leker med katt i träd!


När matte kollade potatislandet så klättrade Pelle upp i körsbärsträdet. Matte hade bara mobiltelefonen till hands att fota med.

söndag 19 juni 2011

Båttur idag.

Idag var vi hemma hos gubbens chef. De ville ta oss ut på en båttur - något som gubben alltid har gillat skarpt (eller inte...), men det var verkligen trevligt:

Mera stenmur!

Förra helgen gjorde gubben klart utvidgningen av ytan framför husen. Det blev en ny stenmur:


Nu kunde vi äntligen plantera de växter som har stått nedgrävda i kruka i över två år och väntat på en permanent plats. Vi skall komplettera planteringen efterhand med bl a kryddväxter och kanske något trevligt på muren. Under tiden ser vi fram emot att gräset växer på den lilla sluttningen mot muren så att det blir grönt igen, istället för naken jord.

söndag 29 maj 2011

Bagarmossens Djursjukhus tar bra betalt...

I torsdags skulle vi få undersökt den "knöl" som den virriga veterinären hade känt. Så på morgonen for vi till Bagarmossen för ultraljudsundersökning.

Virrigheten hade visst spridit sig. När jag bokade tiden sade jag särskilt att det skulle vara ultraljud - det hade ju veterinär Emma skrivit. Trots det hade man missat att boka den undersökningen. Ja, det fanns inte ens en sådan veterinär på plats. Jag fick lämna Pelle för att hämta honom sent på eftermiddagen. Dagen blev helt sönderhackad och jag kunde inte göra mycket vettigt arbete. Det blev lite småpyssel och några ärenden.

Resultatet av undersökningen var att det inte fanns någon knöl alls, hjärtfelet blev identifierat och man hittade även en onormal njure. För undersökningen fick jag betala 4910:-! Det motsvarar 6 timmars konsultarvode för en mycket kvalificerad ekonomikonsult! Faktum är att jag tycker det är rena rånet. Jag kommer så vitt möjligt att undvika Bagarmossen i framtiden. De sätter antagligen priserna med tanke på att det är försäkringsbolag som betalar, men det är ju inte alla som kan ha sina djur försäkrade.

Alltnog, Pelles hjärtfel är av samma slag som det Måns hade, men jag tror att Pelles är lite värre. Vi får nog bara behålla vår fine vän i några få år är jag rädd.

Djungelkatt:

torsdag 26 maj 2011

Pelle gav oss en förtvivlad dag.

Till att börja med: Pelle har inte diabetes. Jag lyckades till slut ta ett urinprov - han kniper länge! - och testade för socker. Negativt! För att ta urinprov så byter jag ut hans låda med strö mot en låda med mycket grovt grus. Det suger inte upp vätskan, men det är ok för en katt att använda. Hans höga sockervärde berodde alltså på stressen hos veterinären. Stressocker kan tydligen gå upp ända till 36.

I förrgår kväll var Pelle för första gången frimodig nog att vandra runt i huset för att kolla in det. Han höll också matte sällskap vid datorn, på känt kattmanér. I går natt sov han lite i sängen och på morgonen hade vi en kel- och spinnseans medan han låg på mattes bröst. Pelle verkade ha fallit till ro hos oss. Det kändes så bra!

När vi fick vår förra katt, så gjorde vi en "tigerbur" som vi fäste på utsidan av garageporten. Där kunde han sitta och vänja sig vid vår omgivning. Han älskade tigerburen och satt där alltid! Nu när Pelle hade blivit så frimodig, så tänkte jag glädja honom med att få gå ut i tigerburen.

Han gick ut lugnt och stilla. Drog i väggarna och taket här och där och gick ganska snart in igen och hälsade på matte. Sedan gick han ut i tigerburen igen och jag gick för att göra något annat. När jag kom tillbaka några minuter senare var Pelle borta. Han är stark och hade lyckats trycka sönder kanten på en del av nätet. Panik! Kastade på mig kläderna och for ut! Fåglarna avslöjade med sina varningsläten var det fanns en katt, så jag kunde hitta honom, men jag kunde inte ta honom! Han sprang iväg i panik! Jag lyckades följa honom en bra bit, men tappade sedan bort honom. Hittade honom inte igen under resten av dagen och kvällen - jag gick många rundor och letade och kallade.

Jag satte upp lappar och fick honom snabbregistrerad hos SKK. På kvällen satte jag ut hans använda grus utanför kattingången och lite mat innanför ingången.

Gick och lade mig superdeppig men med ett pyttelitet hopp om att bli väckt av att en katt knaprade hårdmat. Det blev jag inte - han slukade maten hel! Någon gång under natten hade han själv hittat hem, trots att han hade varit hos oss i mindre än 5 dagar och aldrig tidigare hade varit ute här hos oss.

Duktig misse!

Trött efter senaste dygnets äventyr:

måndag 23 maj 2011

Ny hittekatt - nygamla problem.

Det blev naturligtvis en ny katt! Pelle Långsvans Pjuskesen är en katt som man genast blir kär i! Han är ca 3 år, tror vi.


Idag var han hos veterinären för "helrenovering". Hälsokoll, kastrering, fästingbrttagning, öronskabbsrensning, vaccinering, avmaskning, tatuering, chipning. Tyvärr var resultatet av dagen nedslående. Pelle har kraftigt blåsljud på hjärtat, blodsocker 27 idag och en knöl/hårdhet i buken. Pelle är en ovanligt vacker och trevlig katt, men hälsobiten är ju inte uppmuntrande. Det känns som onödigt mycket otur att få ytterligare en diabetes-katt...

Veterinären var en virrpotta, troligen semestervikarie för min ordinarie veterinär. Hon gjorde inte som jag sade, dvs kollade hälsan innan vi gick vidare med resten av paketet och när hon försökte ringa mig så hittade hon inte mitt mobilnummer som stod på samma lapp som hemnumret stod på. Så nu står jag med en fixad katt som troligen har allvarliga hälsoproblem. Till på köpet så har jag hunnit fästa mig vid honom - det var som sagt lätt gjort.

I kväll fick han äntligen avmaskningspillerna. Det fixade de inte hos veterinären utan jag skulle köpa tabletterna på apoteket. Hela eftermiddagen har jag försökt locka fram honom från under skåpet i badrummet eller ner från badrumsfönstret. Han ville inte prata med mig. Gubben säger att det hade inte han heller velat göra, om han hade varit katten som blivit av med bollarna...

På senkvällen vill han kela. Då kan man inte lika bra ägna sig åt kattens favoritsysselsättning - att studera världen - så då behagade han komma ner från fönstret. Sedan gick det så lätt att få honom att ta pillerna! Kladdade på lite mjukmat på en hårdmatsbit av en sort som han helgillar och tryckte in tabletterna i den. Så fick han nosa på hårdmaten och han tog allt utan tvekan!

I morgon kanske han får sova i sängen om han vill... fästingrensad och avmaskad katt är välkommen ;-).

söndag 15 maj 2011

Transportbox för långresa med katt

I veckan bär det av söderut i landet. En rundtur till familj och vänner är det tänkt. Det finns en viss "risk" att resultatet av resan blir att vi har fått en ny hittekatt att ta hand om. Här om veckan reste jag i några timmar med en annan katt och märkte hur jobbigt det var för katten. Den saknade både rörelseutrymme och toalett. Kom då att tänka på att jag en gång läst om någon som hade gjort en tvådelad transportbox, så det ville jag ha - för både eget och familjens transportbehov. Korta sträckor kan man ju använda en vanlig transportbox, men för längre resor är den här nog bättre för katten/katterna:


Materialet är 5mm plywood och 20x20 respektive 20x70 mm hyvlade lister, plus lite annat från mitt bra-att-ha-lager. Jag tror det är viktigt att det dels är hyvlat (eller putsat) och dels inte tryckimpregnerat virke. Det första för att pälsen inte skall fastna och det andra för att det skall vara giftfritt. Jag planerar att måla lådan och då kommer jag att måla med linoljefärg - åter för att det skall vara giftfritt. Tittgluggen har ännu inte fått något nät, jag får se vad järnaffären har att erbjuda. Nätet kommer jag troligen att "sy" fast; borra hål och fästa med plastklädd ståltråd.


Så slätt som möjligt; inga utstickande hårda saker som katten kan skada sig på vid en häftig inbromsning, eller värre. Katten placeras i lådan uppifrån, vilket oftast är det lättaste. Locket stängs med excenterlås. Jag planerar att göra en hållare av nät för att placera en avskuren petflaska med vatten i boxen under resan. Nät och petflaska för att det skall ge efter om katten skulle kastas mot dem, se ovan.


Luckan till den "dockade" toalettsektionen löper mellan de stabiliserande breda listerna och en extra plywoodskiva med ursågad öppning. Skivan på utsidan är både limmad och skruvad, som alla de andra hopfogningarna. Jag tror det är nödvändigt att limma när man använder så tunt material som 5mm plywood. Det tunna materialet gör å andra sidan blir lådan blir lättare.



Luckan mellan de två lådorna kan öppnas medan huvudlådan är stängd. Det gör att man först kan ställa huvudlådan med katten i bilen, sedan sanitetslådan och fästa den i huvudlådan i lugn och ro, för att först därefter göra sanitetslådan tillgänglig för katten.

Detaljbild av lucka:

Om huvudlådan skall användas utan dockad sanitetslåda, bör den här luckan låsas på något sätt.


Sanitetslådan har en simplare stängning än huvudlådan - det är ju ingen brådska att stänga den, när man inte behöver hålla en katt på plats. Båda lådornas lock har förstärkts med lister och/eller remsor av plywood. En missnöjd katt kan ju tänkas belasta locken lite extra... Dessutom räknar jag med att eventuellt komma att placera annat bagage ovanpå transportboxarna. Jag har även förstärkt där gångjärn och lås är fästa.

måndag 9 maj 2011

För mycket potatis!

Förra helgen gjorde vi i ordning i trädgården i stan. Vi grävde bl a om kökslandet inför vårbruket. Under veckan, de dagar vädret var ok, satte jag potatis. Eftersom jag både hade ganska många sparade potatisar från förra året och dessutom hade köpt två 5kg-påsar med sättpotatis, så var det lite för mycket för vårt lilla köksland! I helgen fick gubben därför göra i ordning ett upphöjt köksland på landet. Vi hade ju bevars rätt mycket jord över från våra utgrävningar... Det blev ett land på 3 x 11 meter. Trots det frikostiga måttet, så räknade jag ut att jag fortfarande hade sättpotatis över. Den har numera rest till Göteborg för att landa i en kolonilott där.

Köksland med utsikt:

Helgen som gick var riktigt trevlig, med vackert väder och besök av "lillasyster", som skulle tävlingsspela i bowling. Gubben avslutade utjämningen av gräsmatteytan. Nu skall vi bara hitta ett lämpligt tillfälle att så gräs. Själv duttade jag mest med lite av varje. Planterade om ett litet äppelträd som hade tappat kontakten med jorden och höll på att välta, demonterade mulltoa, byggde en simpel pall till mitt nya dass, jobbade med retuscheringen av krönstenen från den gamla kakelugnen, som man lade i jordkällarkullen på 40-talet (?) och så började jag göra i ordning min tork/torkolla.

Jag har köpt en hurts med dörr från Erikshjälpen för 60:- och flugnät från järnaffären för 100:-. Bland mina bra att ha-saker fanns frigolitskivor (20mm tjocka), masonit från taket i stugan och två utrangerade ritningshurtsar. Dessutom finns det diverse brädor av olika slag och längder, lite ventilationsrör och en felköpt rörhatt. Av ritningshurtsarnas lådor och flugnätet skall jag göra torkbrickorna. Av diverse brädbitar skall jag göra en "pall" till hurtsen, med öppning för den värmekälla jag skall använda. Dels kan man använda en vanlig elfläkt och dels skall man kunna göra en solvärmefångare.

Hittills har jag hunnit isolera hurtsen, utom dörren:

Jag tycker det är roligt att prova gamla sätt att bevara mat och, vem vet, i framtiden kanske vi behöver återuppliva gamla, halvt bortglömda, metoder.

lördag 30 april 2011

Hygienrummet

Här är en bild av vårt lilla hygienrum.

Under vv-beredaren finns en balja med avlopp. Den är istället för golvbrunn som man egentligen skall ha i det rum där man har en vv-beredare. Nu kommer vi ju inte att ha det här arrangemanget längre än tills vi har byggt till huset med en badrumsdel, så det får vara lite provisoriskt. Det bör fungera om beredaren börjar läcka, men är kanske en tveksam lösning om den skulle spricka hastigt.

Förutom varmvatten, så fixade jag även ett separerande dass med hink och komposterbar påse till vårt lilla hygienrum. Jag gillar inte att förvara bumelum inomhus, och bumelum i kombination med bimelim genererar en förskräcklig lukt. Vi hoppas att det här dasset kommer att fungera bättre än den halvmoderna variant som stod här tidigare. Det skulle vara en mulltoa, men vi tyckte inte den fungerade alls. Bimelim rann rakt igenom och ner i tråget och så fick man vandra genom huset med en ammoniaklösning som skulle tömmas i latrinkomposten. Mums - inte alls!

Det fattas ventilationsrör och fläkt och en pall framför dasset. Hela rummet behöver piffas upp, men vi vet inte ännu vilken färg, tapet etc. vi vill ha, så än så länge har jag bara målat vitt bakom vv-beredaren.

Varmvatten!

I förrgår kväll var äntligen varmvattnet i gamla huset i funktion igen, efter ca 2 års frånvaro. Jag älskar verkligen att koppla ihop femtielva kopplingar under ett handfat - eller inte! Då märks det att man inte längre är 20+... Det gick väl an när jag satt där och mokade, men det var inte kul att resa sig upp igen. Kopplingarna känns lite avancerade när man tittar på bilden.


Obs!!! Det är inte jag som har "veckat" det lodräta röret, jag har återanvänt ett gammalt rör. Jag kom på att man kan använda fälgen från ett barnvagnshjul som en grov rörbockare. Rören blev lite ovala, men det är ok.

torsdag 28 april 2011

Mokning utan ände...

Har lekt rörmokare hela dagen, nästan, men är ändå långt ifrån klar. Suck!

Började dagen med en tur till Nyköping för att köpa saknade rördelar. Efter hemkomsten har jag måttat och sågat rör och baxat en tung vv-beredare fram och tillbaka flera gånger, men är alltså fortfarande inte klar. Hur kan det ta timmavis att koppla lite rör??? Jag ville ju egentligen prioritera dasset, men jag måste koppla in vv-beredaren först. Dasset blockerar arbete med vattnet.

tisdag 26 april 2011

Vatten och påsk

I förra veckan kom den professionelle rörpularen och fixade läckan i invattnet. Jag hade nog trots allt kunnat göra det själv, men det var enkelt och tidsbesparande att få det gjort. Det läcker fortfarande lite, men jag tror det är på ett annat ställe. Ingen kris, det får vänta lite.

Helgen som gick, påskhelgen, var inte bara en arbetshelg! Vi fick besök av ätteläggarna, med en partner. Den andra var på rymmen i Holland... Mycket trevligt! Det skulle inte göra ont om det blev oftare, men vi vet ju hur det är; det är svårt att få ihop livet och tiden. Ett par riktigt trevliga dagar var det. Gubben fick hjälp att skyffla jord, när sonen tyckte att han ville göra nytta. Välsignade son!

Den andra varmvattenberedaren kom upp på sin plats i gamla huset, men är inte alls inkopplad ännu. Jag tänker prioritera mitt separerande innedass! Den odugliga moderna mulltoan är utslängd. Den fungerade inte bra och volymen i den var helt otillräcklig för att hantera vätska. Nu blir det hink och spade istället ;-). Nej, inte riktigt, men hink med komposterbar påse så att man slipper förvara humhum inne i huset och separerad vätska så att det problemet "försvinner". Dass-Isak skall göra en insats som jag tror kommer att göra vårt lantliv bekvämare. Bild på resultatet - inte innehållet dock! - kommer senare.

Helgens höjdare var en långpromenad till den närmaste badsjön - vi har inte varit där någon gång tidigare under våra snart 3 år på stället!

söndag 17 april 2011

Hoppas kan man...

Den här helgen har gubben jämnat ut marken framför gamla huset, så att regnvattnet skall kunna rinna bort ordentligt. Han har dessutom jämnat ut en svacka och lagt en trappa så att vi inte skall halka omkull fler gånger. Det var en väldigt lurig slänt där, den lutade åt två håll samtidigt och gräset var alltid halt där och marken var också hal när den var våt.

Jag hoppades ju att det skulle bli lätt att koppla in vv-beredaren, men det var naturligtvis fåfängt. Varför skulle något vara lätt?

Vi kollade hur vv-beredaren såg ut under skalet, eftersom man på rörmokeriet hade sagt att om den var så gammal, så var det nog dags att byta den. De skall inte bli så gamla... Nå, nu har den ju inte använts dagligen, så åldern skall kanske räknas i drifttimmar, eller kanske processade m3? Det fanns inga tecken på att den var dålig, så vi beslöt att installera den igen, som den var.

Det skulle göras lite justeringar av kallvattenledningarnas kopplingar och kulventiler skulle bytas. Vid den sista efterdragningen gick det stora t-röret till vattenpumpen av. Troligen en gammal spricka i godset, eftersom det var rostigt på pumpen precis där det hade runnit vatten från t-rörets lilla läcka. Lördag kl 14:30, och det var en grov rördel som nu saknades. Först en tur till Obs Bygg i Nyköping. Naturligtvis hade de inte den dimensionen. Alla välsorterade rörbutiker i Nyköping var stängda. Det blev en tur till Bauhaus i Norrköping istället. Tur att det inte är så förtvivlat långt. Man får ta det som en utflykt - och en utflykt blev det när den vanliga genvägen var avstängd och vi fick köra hem längs Bråviken!

I slutet av kvällen hade vi vatten igen och lite förberedelser var gjorda inför morgondagen, men invattenledningens fäste i pumpen läckte, mycket. Även där har det varit en läcka sedan tidigare, det syns på rostspåren. Jag tänker nog inte fixa det. För grova rör och för tungt.

Idag drog jag rören till vv-beredaren och kopplade in den. Det var trångt och besvärligt och när humöret började svikta kom gubben och hjälpte till att lirka in rören och hålla dem på plats när kopplingarna skulle skruvas fast. Det är bra att vara två! Varandra till stöd och hjälp... När eftermiddagen var slut, så var jag det också - men vi hade fått varmvatten igen.

torsdag 14 april 2011

Rörspis och vv-beredare

Så har jag varit på landet några dagar. Jag började med att inviga rörspisen ordentligt. Det tog 1,5 dygn, dvs 3 eldningar, innan den var genomvarm. Därefter höll den värmen utmärkt under natten. Den var fortfarande varm på morgonen. Huset var dock genomkallt och har inte heller något golv utan bara blindbotten, så det tar tid att få upp värmen. Kom i alla fall upp i 16 grader i stora rummet där röspisen står.

Som ett "litet" mellanprojekt, så håller jag nu på att fixa varmvatten i gamla huset. Har beslutat att flytta vv-beredarens plats från skrubben under trappan till toalettrummet. Det gör det möjligt att installera den nu, innan vi har fått golv på plats i undervåningen. Det var rationellt, trodde jag, att samtidigt flytta vv-beredaren i nya huset. De ser ju likadana ut, så det borde vara möjligt att växla om dem, så att den tid man är utan varmvatten i nya huset blir minimal - det är ju där duschen finns!

Jag byggde ställningen till den nya platsen och gubben flyttade den "vilande" vv-beredaren dit åt mig, när han kom ner igår kväll. (I morse körde han tillbaka till stan för att jobba...) Idag skulle den kopplas in, men icke! Det visar sig att vv-beredaren i nya huset är (kopplad som) 3-fas, medan den i gamla huset är 2-fas. Så de är inte utbytbara. Nu har vi inte varmvatten i något av husen... Hoppas det går smidigt att koppla in vv-beredaren nästa gång vi är på landet. Annars får vi stå i balja och skrubba varandra!!!

torsdag 7 april 2011

Hinna ikapp med livet?

Visst är det så för de flesta av oss att man vill mer än vad som egentligen är möjligt med den tid som man har tillgänglig. Med över 500 timmars övertid på ett år blir den tillgängliga tiden ganska begränsad!

Idag städade jag, i 4 timmar!, ett badrum och ett hallgolv. Jag försöker hinna ikapp med att hjälpa min gamla moder med en ordentlig städning. Inte för att det uppskattas, men för att det behövs. Hon tar det nog som kritik, tror jag, för hon tror att hon fortfarande kan städa. När man är drygt 87 och bara ser med det ena ögat, som dessutom börjat få starr, så kan man inte städa så bra längre... Hon behöver få regelbunden hjälp med städningen, men det vill inte jag ställa upp på. Vill inte nu, fast jag är ledig, eftersom jag vill hinna ikapp med mitt eget liv också. Kan inte sedan, när jag har börjat jobba igen, eftersom tiden inte räcker till det och inte heller orken. Jag är inte längre 30!

Jag vill åka till landet och jobba ikapp där! Och snart ropar trädgården att det är vår. Den har redan börjat viska: Vintergäck och krokus blommar, snödropparna står i knopp och tulpanerna är på väg upp. Men det ligger snö kvar i kökslandet.

Födelsedag mm

Jag fyllde år här om veckan. Jämnt. För att jag skulle ha lust att släppa in gäster, ville jag fixa lite med huset först. Måla dörrar, sätta golvlister på ställen där vi inte hade gjort det, fixa skjutdörrsbeslag på den vanliga dörr som vi har gjort om till skjutdörr. Med mera. Allt tar otroligt mycket mer tid än man tror! Det blev lite kortare tid än planerat för städning och festförberedelser, men det gick - bland annat tack vare min lilla syster, som är en fena på många saker.

onsdag 9 mars 2011

En sak man tror, en annan sak det blir.

En natt gick och sedan var verkligheten en helt annan än den man föreställde sig. Tanken var ju att få ner sockernivåerna, så att benen eventuellt kunde bli bättre.

I morse när jag stigit upp och letat en stund efter Måns, så hittade jag honom på det kalla klinkergolvet nedanför hans sovstol. Jag lyfte upp honom och kände att han var jättekall och undrade varför i all världen han ville ligga där. När jag satte ner honom på mattan i badrummet, för att ge honom sin insulin, så sjönk han bara ihop. Konstigt; jag ställde honom upp igen för att kolla och han sjönk ihop igen och skrek dessutom till och morrade.

Det visade sig att han hade blivit helt lam i sina dåliga bakben och något gjorde att det gjorde väldigt ont när benen kom i ett visst läge. Kampen var slut och den slutade med förlust. Det var bara att åka till veterinären med honom och låta honom somna in.

Sov gott min käre lille vän och ha det så bra i katthimlen!

En månad!

Jag ser till min stora förvåning att det har gått en hel månad sedan jag sist skrev något! Hur gick det till?

Måns har varit på återbesök hos veterinären; Emma Strage heter hon som forskar och som tar hand om Måns. Hon rekommenderas! Måns är nu uppe i 8IE och det verkar som om det behöver höjas ytterligare, men vi måste vänta tills han har haft den här dosen i 10 dagar.
Han har fortfarande inte så bra koll på benen och är inte så intresserad av att gå ut heller. Spinner gör han dock, så matte antar att han fortfarande trivs med livet. Lite fundersam är matte, den lille katten är inte längre så rumsren som man skulle önska. Möjligen senilitet säger veterinären.

Matte är numera arbetslös - ja det vill säga att arbete saknas inte, men ingen betalar för det. Under några dagar, kanske en vecka, har husets dörrar varit föremål för översyn.
När vi renoverade köket och matrummet, blev dörrarna inte hanterade. Det fanns inte tid. Nu har jag under den senaste veckan tvättat, spacklat, slipat och målat. Ja dvs att jag orkar inte så mycket i taget, så det har varit lite annat pyssel också. Tanten är inte så ung och har dessutom en dålig axel. Fel axel, naturligtvis.
Idag har utmaningen varit att sätta lämpliga beslag på en dörr som gjorts om från vanlig dörr till skjutdörr. Det är faktiskt inte så lätt att gröpa ur i en dörryta - speciellt inte när den hänger kvar på sin plats. Min gubbbe gav mig för några år sedan, till sin moders förskräckelse, en Dremel. Bättre hjälp får man leta efter!

måndag 7 februari 2011

Kan själv!

Här i helgen verkar det som att Måns har kommit på att han kan äta sina köttbitar själv!

Eftersom det är lite av "bonding" över matningen, så fortsätter jag att handmata honom med några bitar, innan jag sedan överlåter åt honom att äta själv.

Sockret ligger lite högt, tycker jag, men relativt stadigt på ca 15-16 mmol. Får höra om veterinären tycker det är ok att höja till 6,5 IE per dos insulin.

Vår relation till veterinären är lite speciell. Måns är inte försäkrad. Det betyder att när den förra veterinären började prata om att det eventuellt finns en tumör i hypofysen och att det behövdes magnetröntgen för att fastställa det, så ryggade jag och sade att det blir nog lite väl kostsamt ändå. Jag älskar min katt, men det finns ändå gränser för vad jag vill betala. Det löste sig genom att veterinären kontaktade en annan veterinär, som forskar om just det här med tumörer i hypofysen. Måns blev forskningsobjekt och fick sin röntgen utan att matte behövde betala!

I samband med röntgen togs en dålig tand bort. Inflammationer/infektioner gör att blodsockret ökar, eller att insulinent inte får effekt, jag är lite osäker där. I vilket fall betyder det att blodsockret blir högre än det annars skulle vara och det gick inte att få ner det till vettiga nivåer.

Det var lite riskabelt med undersökningen, eftersom Måns också har dåligt hjärta. Veterinären sade flera gånger, så att jag verkligen skulle förstå det, att Måns riskerade att dö av narkosen. Eftersom han riskerade att dö utan rätt behandling och med tanden kvar, så fanns det ändå inga alternativ. Han överlevde. De hittade inte någon tumör, men veterinären är övertygad om att den finns där, fast liten.

Matte står nu i tacksamhetsskuld till den forskande veterinären och hon får bestämma behandlingen.

Tack för underbara, engagerade veterinärer!!!

onsdag 2 februari 2011

Multimediadator kan inte kopplas till TV?!

Min dator är nu visserligen ca 4 år gammal, men när vi skaffade den så var det det absolut häftigaste som vi kunde få. Vi räknade med att den skulle vara användbar en längre tid på det viset. Idag kunde jag konstatera att det inte gick att koppla den till TV:n. Jag har inte försökt förut, eftersom det är en stationär dator, men jag var klart besviken och höll på ganska länge innan jag var övertygad om att det inte skulle gå att göra det.

Tur att det går att koppla den bärbara!

tisdag 1 februari 2011

Piggare katt?

Igår kväll gick Måns ut. Det händer nästan varje kväll nu. Han går inte långt, men bara det faktum att han vill gå ut är ju ett positivt tecken. Han var ju väldigt illa däran, när det var som sämst. Nåväl, igår kväll fick han vara ute en stund och när jag öppnade dörren för att kolla, så ville han springa in. Han försökte faktiskt att springa! Det var första gången sedan han blev sjuk. Det lyckades inte så bra, eftersom bakbenen fortfarande är svaga, Neuropatin har inte gett med sig, men det är ju ett bra tecken att han känner sig så stark!

måndag 31 januari 2011

Helgens prestationer

I helgen som gick hade jag något mer energi än på länge. Lyckades packa ihop alla julprylar, så gubben kunde bära upp det tyngsta på vinden. Vi sorterade faktiskt bort lite pynt som vi aldrig använder, men det var ju bara en bråkdel av hela samlingen!

Planterade också om en svärmorstunga som hade expanderat så den inte ens gick att få ut den ur krukan - fick slå sönder krukan för att få ut den. Halverade plantan med min söta lilla yxa och nu finns det en stor halv svärmorstunga att ge bort. Den finns några dagar till, sedan åker den ut på komposten.

Aktiviteten att få digitalboxens blockerade hårddisk att fungera igen slutade med att jag fick formatera om disken. Förlorade ca 20 avsnitt av Midsomer Murders och det var en sorg. Får väl försöka samla in dem igen. Under sommaren brukar det ju sändas en hel del gamla avsnitt. Jag uppdaterade också mjukvaran, vilket jag tydligen skulle ha gjort förra gången den låste sig. Fast det tror jag inte att de sade något om.

Andra mukvaruproblem som jag har tampats med i helgen är att försöka avinstallera AdAware, ett program som skall rensa bort mer eller mindre otrevliga cookies etc. Har ännu inte lyckats. Programmet tar nu ca 50% av processorkapaciteten och det är inte som det skall vara. Något är fel. Kampen fortsätter!

söndag 30 januari 2011

Pemmikan

Det där med sund mat är något som är viktigt för mig. Det vill jag att min katt skall ha också. Att katten är kräsen innebär en extra utmaning.

Det bästa för en katt är nog BARF, men min Måns gillar ju inte mjuk mat särskilt mycket. Det går an med köttbitar, men inte med en malen smet. Torrmat är bäst, tycker Måns. Jag provade att torka en smet som han inte ville äta - malda kycklingvingar. Det funkade när jag blandade det hemtorkade med köpetorrmat! Så nu har jag gjort en mer seriös blandning: köttfärs, kycklingvingar, hjärta, lever, helt ägg (inklusive skal) och lite Fibrex. Grönsaker skippade jag den här gången, men nästa gång skall jag blanda ner något grönt också.

Köttkvarn är ett bra redskap att ha när man vill göra egen kattmat. Det skulle kanske också fungera med en stark mixerkanna. Jag bredde ut smeten på bakplåtspapper och torkade den i ugn. Vände på det när ovansidan torkat så att det hängde ihop och skar det i remsor när det var halvtorrt. Den kräsne katten godkände det och åt riktigt mycket av det, när det serverades tillsammans med lite m/d torrmat.

Pemmikan är en torkad blandning av kött och fett, så det här måste vara en sorts pemmikan!

onsdag 26 januari 2011

Kräsen katt...

I morse hade Måns ett bra sockervärde, enligt veterinärens önskemål, men han hade visst ingen aptit. Han vägrade både tonfisk, hjärta och Pussi delikatessmat. Vi får se hur det går i kväll. Det går ju tyvärr inte att vara så hårdhjärtad mot en diabetiker som mot en frisk katt - även om en frisk katt inte heller får svälta för länge.

Om jag ger Måns torrmat så kommer han att äta, men han får antagligen ett mycket högre sockervärde / insulinbehov.

Å andra sidan har han haft sämre aptit sedan Metacam-ordinationen tog slut. Han kanske har ont i leder eller liknande och därför deppar? Han fick en liten dos Metacam i morse. Hoppas det gör nytta och att han äter bättre i kväll.

tisdag 25 januari 2011

På gång...

Försöker komma ikapp med att göra ett galleri med resebilder, packa julsakerna och registrera mina räkningar och min "privata bokföring".

Kvällarna räcker inte till och jag är ganska trött. Har jobbat mycket väldigt länge. Det har just varit bokslut och dessutom har jag gått med någon slags förkylning i kroppen en längre tid. Det är inget som man får mer energi av precis.

Jag ser fram mot att vara lite ledig när jag har slutat mitt jobb om några veckor!

En frisk Månseman, lätt knubbig och i sina bästa år

Hjälp, min katt har fått diabetes!

Vad gör man, när man har fått ett både oväntat och ovälkommet besked?
I oktober 2010 hade min Måns på några veckor förvandlats från lätt knubbig katt till en påse ben. Han var verkligen helt utmärglad. När jag gick till veterinären trodde jag att det var njurarna – det är ju en ganska vanlig åkomma hos äldre katter. Inte för att Måns var så gammal, han var nog bara ca 11,5 då. Nog säger jag, eftersom han är en hittekatt.
När veterinären lämnade beskedet sade hon att vi kunde försöka behandla, men hon trodde nog inte att det här skulle gå så bra. I princip en dödsdom alltså. Det var tufft.
Nu är Måns’ matte som hon är – lite måttlös! Hon ger inte upp förrän hon verkligen är slagen. Vi försöker alltså och så ser vi hur det går. Vi fick tabletter som skulle kunna sänka blodsockret. De fungerar ibland och ibland inte sade veterinären. Jag har senare lärt mig att tabletter skall man absolut inte ge! De stressar de eventuellt kvarvarande, fortfarande levande, cellerna i bukspottkörteln så att de jobbar ihjäl sig. Därefter finns det ingen chans att katten återhämtar sig och kan slippa insulininjektioner.
Tabletterna fungerade inte så bra, så vi provade med insulinsprutor istället. Det hjälpte. Måns började sakta lägga på hullet igen.
Under lång tid var han ändå så eländig att han knappt orkade hålla huvudet uppe. Han låg platt på golvet när han åt och drack, han orkade inte stå upp. Han utvecklade också Neuropati, som innebär att han har en slags förlamning ytterst i benen. Han går så att säga nästan på hela foten och hela handen, istället för på tårna. Bakbenen är också väldigt vingliga i sin helhet, med nästan inga muskler. Om jag hade vetat vad jag vet idag, så hade han kanske sluppit den här ”förlamningen”, som kommer när blodsockret har varit för högt, för länge.
Det som till slut verkar ha gett mest effekt är att jag i princip tog bort all torrmat. Torrmat innehåller mycket kolhydrater – det gör även den variant som är gjord för diabeteskatter – och det kör upp sockervärdet i blodet. I naturen äter katter inte 7-20% spannmål. När jag ersatte torrmaten med kött av olika slag gjorde det stor skillnad.
Måns är kräsen och framför allt ovan att äta mjuk mat. Han tycker inte att det är mat och det känns konstigt i munnen. Man kan till nöds slicka på det. Det är typiskt för en katt som har ätit torrmat i hela sitt liv. Jag försöker att i huvudsak ge Måns rått kött och med handmatning har det gått, trots hans problem med mjuk mat. Mald mat fungerar ännu inte, det känns nog fortfarande för konstigt i munnen. Jag skär grishjärta, färskt sidfläsk och lite lever i bitar och matar honom med det. Han får just nu dessutom ca 15-25 gram torrmat per dag, för att simulera maginnehållet i en gnagare.
Efter att jag gjorde det radikala bytet av mat så har blodsockret förbättrats ganska mycket.

måndag 24 januari 2011

Vad skall man ha en blogg till?

En blogg, tror jag, är ett långsamt samtal, där jag har nöjet att bestämma ämnet för samtalet och ni därute väljer om ni vill delta i samtalet, bara vara på åskådarplats eller om ni helt vill avstå från det. Det skall bli roligt att se hur det går!