Inte så mycket snack, mera verkstad...

Jag har inte skrivit så mycket på sistone, men vi har jobbat desto mer. Den sista stenmuren byggdes för att hålla jord på plats i den nya fruktträdgårdsdelen. Det blev som vanligt ett större projekt än vi tänkte oss från början. Istället för att röja ett område för ett äppelträd, så röjde vi hela trekanten.

Det stora problemet för oss är tillgången på bra jord. Den jord som naturligt finns på vårt ställe är huvudsakligen tung lera. Där det inte är lera är det sten. För att få bättre jord  blandar vi in så mycket kompost och hästgödsel som vi kan. I den nyröjda trekanten fanns inte så mycket jord som behövdes för att fylla upp så att det går att odla något vettigt. Det blev mycket hästgödsel...

Vi fick 6 lass gödsel som vi varvade med jord. Den helgen behövde vi inte räkna kalorier! Till slut hade vi faktiskt fyllt ut området med något som med tiden förhoppningsvis blir fin mulljord. Här skall det stå fruktträd, bärbuskar och rabarber.

Huset i bakgrunden är grannens hus.

Träden står i stora krukor och väntar på att jorden skall bli klar. Vi väntar dessutom på att hitta ett sätt att hålla sorkarna borta från trädens rötter...  Ett träd vi planterade för några år sedan såg i våras ut som en stor blyertspenna...

De träd vi skall sätta är äppelsorterna Fredrik och Siv, plommon Experimentalfältets sviskon och så våra gamla pålitliga bondplommon. Vi har redan planterat James Grieve och Cox Orange, och så har jag ett "lekträd" där jag har ympat in röd höstkalvill och Järnäpple på en Lobo-bas. Det blir säkert fler sorter efterhand. Eldrött duväpple har jag ympat in i det gamla trädet med äpplen utan smak. Efterhand kommer krikon att få flytta från stan till landet.

För två veckor sedan satte vi gnag- och tuggskydd för vintern och den här helgen gjorde vi motsvarande tillslag för att sätta upp det skorstensskydd som just blivit klart. Vi valde ett "tak" istället för en rund kupa, vi tycker det passar vårt gamla hus bättre. Skyddet har tillverkats av Solvini och passade perfekt.

James, varför gjorde du mig detta, varför släppte du taget? Du vet ju att jag älskar dig!

Det är nu årstiden då allt skall skördas, bland annat våra äpplen. Jag vill inte ta äpplena för tidigt och dessutom har jag haft lite ont om tid på sistone. För några dagar sedan kollade jag och det såg ok ut. Några äpplen låg på marken, men de flesta satt kvar i trädet.

Igår när jag gick ut för att göra något annat i trädgården, såg jag att i princip alla James Grieve-äpplen hade trillat av! De är så goda och i vårt garage håller de sig längre än de ”ska”, när de är i prima skick alltså. I år får vi använda dem fort!

Bilden är inte "rätt". Det var för mörkt att ta en bild igår, så jag tog den i morse istället. Då hade jag redan plockat upp de flesta trilläpplena, men det är ju alltid lite roligare med en bild…

I helgen skall vi rädda Aroma, Eldrött Duväpple och Belle Rouge de Booskoop. 

Belle skall inte kunna bo hos oss, men det gör hon. Hon är en kämpe! För några år sedan välte hela trädet. Vi ville inte offra Belle utan kamp, så vi reste henne igen, stöttade henne med ett kraftigt rör och beskar henne rejält. Det fungerade!

Man skall inte ge upp förrän man verkligen är slagen!

Den sista (?) stenmuren är klar

I helgen har gubben byggt den stenmur som skall möjliggöra terrassering av det röjda hörnet av vår tomt på landet. Nu skall det skyfflas in jord, hästgödsel och kogödsel och sedan kan man efterhand börja plantera. Till våren blir nog bäst, när gödseln i högre grad har ingått förening med jorden.

Det blev inte bara en mur, det blev en "installation" också:

Basen i muren är en rad av riktigt stora stenar:

Fler stengärden än i Småland?:

Leverantör som inte kan rekommenderas

Vi lämnade in vår järnspis till A-M Kamin&Spisbutik AB i Nyköping, för isärtagning, rengöring och bedömning av vilka delar, från den och en annan spis av samma modell, som var bäst. Montering därefter skulle jag själv göra, så det var inte något särskilt stort jobb de skulle göra.

När jag beställde jobbet sade man först att de kunde göra det under hösten. Jag protesterade då och sade att till hösten skall spisen ju vara på plats, vi skall vara klara med köket då! Då sade ägaren (?) Anders Blixt att om vi kom och lämnade den så kunde man jobba med den under sommaren när det inte var kunder i butiken och då skulle jag väl kunna få den i augusti. Det var ju helt ok, så gubben lämnade in den måndagen efter midsommar.

En av de sista dagarna i augusti ringde jag för att höra hur det var och påminna om att nu var det bara ett par dagar kvar av augusti.

Killen närmast skrek åt mig i luren och hävdade att det hade han minsann aldrig lovat och dessutom var den som skulle göra jobbet sjuk. Hans attityd var verkligen dålig och det tog inte mer än ett par minuter för samtalet att resultera i att jag sade att jag skulle hämta tillbaka spisen.

Om han hade erkänt att han hade glömt, om han hade kontaktat mig och berättat att killen som skulle göra jobbet var sjuk, eller i övrigt hade betett sig vettigt när jag ringde, så hade det kunnat vara ok, men det var inte ok med den attityd han hade.

Det fanns illavarslande tecken redan från början. Vi hade kommit överens om vi skulle lämna spisen kl 7 på måndagsmorgonen - vi skulle ju hem till jobbet i Stockholm och de hade inte öppet lö-sö. Det fanns ingen i butiken när gubben kom, utan han fick ringa efter killen - som hävdade att vi inte hade kommit överens om något. Han började alltså på samma sätt som han fortsatte. Gubben sade redan samma dag som han lämnade in spisen att killen verkade opålitlig. Det var ju synd att han tycks ha rätt.

Skördetid och mera

I helgen var bara söndagen tillgänglig för rejält arbete, men det blev ändå en del gjort. Bl. a. blev det en specialrensning av ogräs, framför allt av nässlor och andraotrevliga ogräs som är perenner eller tvååriga och framför allt i den nyanlagda fruktträdgården. Allt växer jättebra där, inte bara de växter som vi vill ha. En del överskott togs också bort och en klematis och en rugge höstaster flyttades till rabatten längs rishägnet.

Potatisen togs upp eftersom bladmöglet hade slagit till massivt, så att all blast hade vissnat. Vi hade 4 olika sorter i samma potatisland. Vi hade två tidiga sorter. Den ena var Timo, som klarade bladmöglet ganska bra, men som också stod i den torrare delen av landet. Den andra var Minerva, som klarade bladmöglet riktigt dåligt – 1/3 av potatisen var angripen av brunröta – men som också stod i den fuktigare delen av landet. Nästa år skall de få byta relativ plats. Vi hade också två sorters vinterpotatis, Maria och King Edward. Båda sorterna klarade sig rätt bra från brunröta. King Edward stod i den torrare delen av landet.

Provodlingen av olika slags kål visar tydligt att det inte går att odla kål utan fiberduk. Grönkålen är fullkomligt uppäten och övrig bladkål hårt angripen. Rotkål klarar sig lite bättre. Skördade lite olika rovor; majrovor och små korovor och tog de minsta korovorna till middagen. De smakade utmärkt. Jag tänker spara de största till nästa år, för att försöka odla frö. Man kan inte köpa korovefrö, utan jag har fått dem via Sesam.

Purjolöken var ganska angripen av larver, men jag kan konstatera att det fungerade bra att förså både dem och gul lök för att sedan plantera ut dem. Man måste inte köpa sättlök för att få rimlig storlek på gul lök.

Här är dagens samlade skörd:

Gubben, som gillar att baxa sten, flyttade en sten som han har retat sig på i ett år. Den hade blivit liggande i frukträdgården, eftersom han då var för sliten för att ta den vidare.

Vi var rätt nöjda med dagens resultat.

Den stora händelsen

Eftersommaren dominerades helt av den stora familjehändelsen; bröllopet mellan sonen och hans fästmö, nu hustru. För oss innebar det att vi ville bli klara, så gott det gick, med en del olika saker på landet. Ett av gästrummen i lilla huset behövde fortsatt förändring från förråd till mera renodlat sovrum. Flyttkartonger med saker från gamla husets kök och skänk fick flytta tillbaka till gamla huset, men blev inte uppackade. Vi skall ju sätta golvlister så snart vi hinner, så det är onödigt att fylla skänken om man inte måste.

En av sängarna behövde bli mjukare att ligga i, så en resårmadras inhandlades. Den var väl inte så väldigt mjuk, även om den var rubricerad som sådan, men det blev bättre än det var. Madrasser behövde flyttas från landet till staden, så att några extra gästsängar skulle kunna riggas. För samma ändamål behövde lite extra sängutrustning inköpas (det behövdes oavsett). Avslutningsvis genomfördes den stora städningskampanjen - både landet och staden var lite eftersatta, eftersom vi under sommaren prioriterade att investera tiden i förbättringar av olika slag, hellre än att städa.

Sedan hade vi de mera direkta bröllopsförberedelserna. Klänningen hade jag köpt redan i början av sommaren och skorna hade jag sedan tidigare, men jag behövde en handväska till den. Det blev fixat i sista minuten. Så till frissan för att göra någon sorts festfrisyr. Frissan gjorde underverk med min page! Hon lyckades med en uppsättning som såg riktigt festlig ut och som hade så mycket volym att när mina kollegor såg bilderna, så trodde de knappt att det bara var mitt eget hår. Frisyren krävde stora örhängen, så det var bara att gå över till Smycka och se vad de hade. Jag hittade ett par örhängen som jag blev kär i!

Vad det är roligt att ibland hänge sig helt åt kläder och utseende! Det händer inte för ofta precis…

Bröllopet var så fint och välplanerat som man kan önska sig och brudparet var så vackra och så kära (särskilt på skånska). Kapellet var lagom stort och väldigt vackert, med ett fantastiskt ljus som lyste upp brudparet så de riktigt strålade!

Vi hade tillresande bröllopsgäster boende hos oss, men de här gästerna var i högre grad resurser än gäster. Den sortens gäster kan jag ha hur ofta som helst! Det var nog det största antal övernattande gäster som vi har haft samtidigt, men det fungerade utmärkt - i vart fall från vår synvinkel. Jag vet ju inte om gästerna tyckte det...

Semester, slut!

Semester ett par veckor på landet – hinner man göra stordåd då? Njae, det blev som det brukar, mer landskapsarbete än renoveringsarbete. Det är så skönt att få jobba ute!

Rishägnet blev upprättat och kompletteringsfyllt. Gubben gjorde också ett dike med brunnen hästgödsel framför det, så nu skall vi väl snart kunna plantera något vettigt, så att hägnet inte står så naket. Köksträdgården artar sig fint och vi kommer att göra ytterligare ett land till nästa år. Lök och bladselleri växer jättebra. Kål växer också bra, men förvånansvärt nog lite sämre än i trädgården i stan. Kål vill kanske ha lite mer lera?

Det stora rycket var röjningen av trekanten bredvid garaget. Den extra parkeringsplatsen flyttas nu från nedre delen upp till den övre delen, där det är riktigt torrt och resten skall huvudsakligen planteras med fruktträd och bärbuskar. Förhoppningsvis skall det funka även med rabarber.

Gubben är igång med att bygga stenmur igen. Den skall hålla jorden i planteringen på plats och avgränsa gången till den del av trädgården som ligger bakom garaget. Han har rutin på att baxa bumlingar:

Inomhus har det mest blivit röjning och iordningställande. Det började med att vi behövde få plats att måla listerna till stora rummet, så vi röjde garaget. Sedan röjde undertecknad köket så att vi efterhand kan börja jobba med väggar och golv där. För att vi skulle kunna hitta verktyg mm när vi behöver det, blev det sedan ytterligare en insats i garaget och en i den lilla källarverkstan. Pust!

Strömbrytaren i det tidigare förrådssovrummet blev fixad, inför besök av gammal dam med stort behov av ljus, och foder satta i båda sovrummen. Det hade tidigare ägare på sin tid inte lyckats få gjort. Nya huset behöver en liten ansiktslyftning generellt, men det får vänta tills vi är rimligt klara med gamla huset.

Slutligen påbörjade jag arbetet med att sätta foder kring dörren till stora rummet i det gamla huset. Väggen är ju tjock, eftersom det är ett timmerhus och har blivit ytterligare lite tjockare med renoveringsgipset, som vi slutligen bestämde oss för att använda. Lerklining är, som jag sagt tidigare, inte ett alternativ för oss, vi vill kunna skruva och spika i väggarna. Det behövdes en del lister för att jämna ut nivåskillnaden och för att kompensera för att själva fodret är något smalare än det som satt där tidigare.

Bilder av detta kommer senare...

Skrapa garageport

Färgen på garageporten på landet var i bedrövligt skick - förra ägarna hade nog målat den med billigaste färg och utan något särskilt underarbete. Den skulle alltså målas om. Nu är tid inte precis vårt rikligaste resurs, så att skrapa för hand var uteslutet, det skulle ta minst en dag. Perago scraper är en flexibel historia att sätta i en borrmaskin och med den skrapade jag garageporten på 2,75 timmar och utan alltför stor belastning på den egna fysiken. Man är ju inte längre så ung, så det spelar en viss roll.

Så här såg porten ut. Somlig färg satt löst och somlig satt rejält fast. Det senare var nog där det fanns rester av gammal bra färg.

Till panelens yta använde jag en mjuk scraper, medan jag till mellanrummen bara hade tillgång till en entands metallscraper. Den var lite väl hård. Glömde ta en bild, men resultatet var helt ok och jag sparade mycket tid!

Midsommar!

Midsommar tillsammans med sonen plus fästmö och favoritgrannarna:



Rummet är inte klart, men användbart!

Lilla sängkammaren

Vår lilla ställe på landet består ju av två hus plus en friggebod. Nästan alla sovrum är väldigt små. Samtidigt är många av våra besökare par, så vi behöver dubbelsängar. Det är en besvärlig nöt att knäcka då det är väldigt tråkigt att fylla sovrummen med dubbelsängar. I det nyare huset har jag hittat på en "sängbreddare", se tidigare inlägg. I det gamla husets lilla sängkammare har jag nu gjort klart en undersäng till huvudsängen. Båda har resårbottnar.

För att undersängen med täcke och kudde skulle få rum under huvudsängen, fick huvudsängen "högre ben". Dvs att jag flyttade upp sängbotten 10-15 cm. Samtidigt förlängde jag sängen genom att sätta en extra bärbräda på sänggavlarna.

Undersängen fick en enkel konstruktion med fällbara ben, med hjul så det går lätt att föra in den under huvudsängen:





När undersängen är gömd under huvudsängen känns sängkammaren rymlig, trots att rummet är litet.



Renoveringen av själv rummet får vänta. Vi skall först göra färdigt på bottenvåningen.

Provodling av olika slags grönsaker

I år har jag satsat på att prova ett antal olika kålväxter, för att se vilka som ger bra avkastning och vilka som jag kan tänkas lyckas med. I förlängningen finns en vision om åtminstone "delhushållningsodling".



Det som växer frodigast i förgrunden är korovor från Sesam! Det skall bli spännande att prova dem! I övrigt så växer potatisen bra. Den tidiga sorten Timo är störst (till vänster bakerst i bilden), men tyvärr så smakar den just ingenting särskilt. Jag vill att min tidiga potatis har en "smörig" och aromrik smak. Vill minnas att Minerva har en sån smak, så den står bakerst till höger. Den är köpt i år, så den är inte lika långt kommen som min egenövervintrade. Vi fick ju en jätteskörd av potatis förra året och kunde inte alls göra av med allt vi fick.

Längst bak till vänster i bilden skymtar högen av hästgödsel, som någon gång under sommaren skall ner i ett dike längs rishägnet. Sedan skall det planteras klematis, kaprifol och björnbär, som skall klä in rishägnet i grönska och blomning. Rakt fram bakerst i bild står våra jätterabarber. De fick kogödsel i rikliga mängder för ett eller två år sedan...

Klart framför rörspisen

Nu är det bara kvar att göra en liten bagatellfixning på rörspisen och så att gjuta kopiorna av kakelugnens krönsten - ja dvs den stora utmaningen är ju kvar; att göra själva avgjutningen av krönstenen, så att det blir bra. Får försöka samla ihop "modet" att ge mig på det igen.

The "Krax" have left the building!

De två största ungarna är på väg upp genom skorstenspipan.

Här kan man förresten se hur bra det blev med säckadragningen av skorstenen! Piporna från kaminerna på övervåningen är behandlade på samma sätt. Det är nu två år sedan vi gjorde säckadragningen (glidgjutningen).

Den minsta ungen oroade oss lite. Det verkade nästan som om föräldrarna till slut övergav den. Jag gav den för säkerhets skull en omgång daggmaskar från högen med välbrunnen hästgödsel. Kanske gjorde det nytta, för några timmar senare tog även den vägen upp genom pipan och kunde, efter en stunds vila i syrenbuskarna, flyga iväg med föräldrarna.

Det var en lättnad! Vi funderade t o m på att ta den med hem och mata den någon vecka, för vi kunde inte stå ut med tanken på att den skulle svälta ihjäl... Jag vet, vi är larviga!

Från 105 till 160 för priset av 4

När son med fästmö senast besökte oss på landet, kunde jag se att det var ganska besvärligt att hantera en extrasäng i ett rum på 2,5 x 2,5 meter, när det redan finns en 105 bred säng i rummet. Det går inte att sova två på 105cm. I ett så litet rum är det omöjligt att ha en stor säng - då kan man inte ha rummet till annat än att sova i.

Jag funderade på en lösning och kom fram till något.

Använde min nya leksak, handöverfräsen och gjorde spår för en lös fjäder:

Mitt farsarv - jätteskruvtvingen - kom till nytta:

Plywoodskriva som sängbotten, med två urtag för bra grepp. Två lister med vinkeljärn håller sängen på rätt avstånd från väggen. En bräda fäst på väggen och en som är fäst på sängen, bär sängbottnen.

Paketerad för att föras in under sängen. Något överdrag skall jag nog också fixa.

Priset är att sängen nu står 4 cm längre ut från väggen - tjockleken av två brädor!

Våra inhysingar

Nu häckar kajorna igen i vår skorsten. Det var några år sedan sist. Första året vi hade stället på landet häckade de och lyckades få fram 3 av 4 ungar. Den fjärde förlorade kampen om maten. Året därpå trillade det ner bruk i boet och slog sönder äggen. Skorstenen behövde verkligen pysslas om! Det gjorde vi i samband med att vi skulle börja bygga rörspisen.

När skorstenen var fixad verkade det som om kajorna hade lite svårt att ta sig ner genom den ventilationspipa som de brukade använda och det blev ingen häckning där, varken det första eller det andra året. Nu blev det!

Förra helgen var ungarna nog alldeles nykläckta, de var bara någon eller ett par dagar gamla.

Efter bara en vecka har de början till fjädrar.

Nästgranne på landet rensar

En nästgranne på landet rensar sitt föräldrahem. Våra bästgrannar Anita och Kalle är goda vänner med den här hemrensande grannen och via dem fick vi komma dit och se och köpa ett gammalt skåp till vår stuga:

Fotot är som synes inte så bra, mobil med motljus är inte bästa valet, men alternativen saknades.

Skåpet köptes ursprungligen av garverifabrikören Carl Edward Scheutz i Tranås och det är tillverkat av Palms snickeri i Nässjö. Återstår att luska ut ungefärlig ålder...

Man hittar allt på second hand...

Igår tittade jag in i en second hand-butik som jag relativt ofta besöker. Jag var på hemväg från Huddinge sjukhus där jag hade levererat modern, för undersökning/operation av gallsten. I butiken hittar jag detta:

En alldeles utmärkt innerollator - för 99:-!!! Den vill jag ha när jag blir gammal! Tills dess får modern använda den.

Jag fyndade dessutom en (stor) sockerskål och grädd/mjölkkanna, keramikertillverkad och en teakbricka som ser helt oanvänd ut.

Operationen gick förresten bra. Modern är piggare än man skulle tro att en nästan 89-åring skulle vara efter den pärsen. Fast de gjorde det så lindrigt man kan; inga hål i magen alls, de gick bara från insidan.

Äntligen golv+!!!

En veckas semester och lite målmedvetenhet och så blev golvet i stora rummet äntligen klart! Vi fick dessutom tapetserat färdigt rummet.

Vi reglade upp med 70x45 mm reglar ovanpå blindbotten och isolerade med linfiberisolering. Vi har ju fortfarande för hög fukthalt under blindbotten och linisolering kan hantera fuktvandring. Ovanpå detta lade vi golvet, som har varit staplat i änden av rummet i ett par år. Det innebär att de översta brädorna tyvärr har hunnit bli solgulnade.

Vi skruvade golvet minimalt för att det skall kunna röra sig - hoppas vi. Någon kap-/gersåg varken hyrde eller köpte vi, utan gubben lovade att såga rakt för hand. Det var ju han som inte ville ha maskinsåg... Han höll vad han lovade och jag är mycket nöjd!

Så här ser det ut nu:

Jag såpskurade golvet på kvällen och dagen efter nästan lyste golvbrädorna. Jag lade jag ut trasmattor och satte in en stol och sedan satt jag och njöt av utsikten:

Efterhand skall såpskurning med linoljesåpa förhoppningsvis bleka de mörknade brädorna, så att hela golvet får samma färg.

Lite framgång på landet

Gubben har byggt karm och satt dörren som saknades mellan köket och stora rummet. Tanten har gjort lite diverse; stabiliserat en säng, förberett för hyllsättning på rörspisen och snickrat lite.

Har för första gången blandat lite linoljefärg själv; 1 del kromgrönt med 2 delar grön umbra, för att få en lite "vissen" grön färg som kan vara en bra "camouflagefärg" i naturen. Det blir saker för den nya, måttlösa hobbyn... Mer om det en annan gång.

Om en dryg vecka skall vi börja lägga golv, hoppas vi. Först skall det städas lite (det kommer besök och dessutom är det trevligt med en vårstädning), sedan skall gipsskivorna på rumsväggarna sättas klart - men därefter! Vi längtar! Det är så många saker som blir bättre när stora rummet har fått ett golv så att vi kan ställa in möblerna där igen - efter ca 3,5 år!

Tazz tassar ut

Tasseman har blivit hemmastadd i huset. Han går ut och in i garaget flera gånger om dagen - garaget är en intressant plats - och han möter oss när vi kommer hem från jobbet.

Nu börjar steg två på hans väg till eget revir. Tigerburen har fixats till och kommit på plats utanför garageporten, fastlåst mot porten med skruvtvingar.

Helg med ny katt

Helgen började med katthämtning i snöyra. Det tog 1,5 timme att åka från Värtan till Vallentuna! Det bidrog förstås en del att jag missade den rätta avfarten och fick ta mig dit via en omväg och på en smal väg, när snöyran var som värst. Satt med katterna (och fick kostymen rejält nerhårad) i någon timme och bekantade mig med Robin. Han var kelen och intresserad. Godiset i min ficka bidrog kanske lite... Sedan ordnade vi papper och packade in katten i bilen. Hemresan gick både snabbare och bättre. Det hade slutat snöa och vägarna var i huvudsak bättre än på ditresan.

Igår umgicks Robin/Saladin Tasseman/Pysen och jag, medan husse jobbade. Lite nytta fick matte väl gjort, men inte så mycket.

Idag bestämde jag mig för att jag inte stod ut med kattens lukt - han stank! - så nu skulle han badas. Katten sade neeeej!!!, neeeej!!!, neeeej!!!, men matte var både beslutsam och starkare.

Inte så nöjd katt?

Vi fick också för oss att skiva äpplen, innan de har börjat ruttna. Det är tänkt som ett "litet" prov avseende hur fort det går att torka dem:

Torkade äpplen kan förvaras utan att kosta vare sig el eller socker. Skall senare testa några olika sätt att använda dem.

En tung vecka

Det är ansträngande att börja ett nytt jobb, men jag tror det här kan bli bra.

Det blir inte mindre ansträngande av att sorgen efter Pelle ligger som en stor tyngd i bröstet. Nu är det helg, men jag har ingen energi. Bläddrade lite planlöst mellan olika websidor och hittade till ett ställe som heter Kattluckan.org. Det är ett ställe som försöker hitta hem till katter som av olika anledningar saknar det. De har en katt som vi nog gärna skulle adoptera. Han ser ut lite som en blandning av Måns och Pelle! Robin heter han.

Den sista bilden

Vår underbare älskade Pelle dog plötsligt natten till lördag. Hans sjuka hjärta gav upp, han fick hjärtsvikt och mycket snabbt ett totalt lungödem. Det var en plågsam död, men som tur var ganska snabb. Det tog ca 15 minuter från att jag upptäckte att det var på gång och till att han var borta. Närmaste akutmottagning ligger 1 timme bort...

Utan honom är huset förfärligt tomt. Det kommer nog en ny katt efterhand, men kanske inte just nu. Pelle var den finaste katt vi har haft, så vacker, kärleksfull och sällskaplig har ingen annan katt varit.

Det här är sista bilden av Pelle, tagen en vecka innan han dog:

Den nya digitala fotoramen, som jag fick av Bea och Mikael, har nu fått sin uppgift; att bläddra och visa mina favoritbilder av Pelle.

Vår, tidigare hemlöse, Pelle fick under de på dagen åtta månader som han var hos oss det han önskade sig mest; ett hem och kärlek. Vi fick tusenfalt tillbaka.

Ventilation för Trygghetsvakten

En värmekabel från Trygghetsvakten skall hålla en säker nivå av relativ fuktighet under våra golv på landet. Den fukt som på detta sätt förångas behöver ventileras bort. Normalt har man ventiler i husets grundmur, men det är inte ett alternativ för oss - vi har ju bestämt oss för vår moderna variant av mullbänk. Istället skall luften kunna ta sig upp i bostaden och sedan ventileras ut, t ex via skorstenen.

Den här konstruktionen lotsar ut luften, fvb genom framtida ventilerade golvlister:

Masoniten satt tidigare i taket i stora rummet, där de dolde de handhyvlade takbrädorna.

Nu har jag skrivit på!

Nu har jag varit arbetslös i nästan 7 månader. Det är inte helt lätt att hitta ett jobb som man vill ha och dessutom en arbetsgivare som vill anställa en som är över 40, för att inte tala om över 60!

Jag har bara sökt jobb som jag faktiskt kan tänka mig att ha, med ett undantag. Arbetsförmedlingen krävde att jag sökte ett jobb i Småland! Om jag inte sökte det, kunde jag bli av med A-kassan. När man har "sina" ungar i Stockholmsområdet, sin gubbe, sin gamla mor och sitt hus här, så är det knappast särskilt vettigt att ta anställning i Småland... Som tur var ville de inte ha mig ;-)!

Nu försöker jag göra klart saker jag har börjat på och att göra sådant som kräver koncentration en längre tid - som att flytta servern och att välja äppelträd - vilket är svårt att göra på kvällar efter jobbet.

Ingen hade sagt att man inte kunde...

...så jag gjorde det!

Nej, det var ett skämt...:-D. Jag har en tid funderat på om man med äkta vara kunde fräscha upp en jacka som låtsas vara vaxad. Dvs att tyget är något syntettyg som har en lite blank yta, som om det är vaxat. Nu hade det blivit litet vitaktigt och eftersom jag gillar jackan, så tänkte jag försöka fixa till den. Det gick alldeles utmärkt!

Utrustning: Fjällrävens grönlandsvax, en tvättsvamp och en fön som blåser ganska varmt. Jag gnuggade tyget med vaxet, värmde det och jämnade ut med svampen där det behövdes. Det tog nog 1,5 timme att gå över jackan, men jag är mycket nöjd med resultatet.

Tillvaron tuffar på

Det händer inte mycket utöver det vanliga. Det har varit jul, en lite mer förberedd jul än de vanliga. Det har sina fördelar att inte jobba.

Trots förberedelser innebär julen ett ständigt pågående fixande, delvis roligt och delvis bara något som skall göras för att allt skall fungera. Jag önskar mig ofta en lugnare jul, men samtidigt tycker jag att mycket av julstämningen kommer från det "hedniska överflödet". Det skall vara pyntat överallt, det skall finnas olika slags mat så att alla får det som hör till deras jul - vi är ju en samling människor med lite olika bakgrund och därmed olika traditioner - och så skall det gärna finnas ganska mycket godis också, för det är så trevligt. Det där sista är också lite dubbelt, eftersom vi inte kan äta obegränsat längre; vi går ju faktiskt upp i vikt numera!

Detta årets julexcess var nog den krans jag gjorde till lampan över matbordet.

Jag hämtade vidjor i trädgården, kaprifol och humle och band dem, med hjälp av limklämmor som höll dem på plats under arbetet, till en krans av den storlek jag hade bestämt att det skulle vara. Sedan var det bara att binda sidenband och guldband i den och hänga pynt. Lite pyssel var det att få den att hänga rimligt rakt.

Pelle är inte så intresserad av julgranen, tack och lov, utan mer av julhallmattan. Den får sig en omgång minst en gång om dagen!

Nyår firade vi förstås också, på vårt vanliga, stilla sätt: middag och vid midnatt champagne och fyrverkeravnjutning. Ja, det är inte vi som skjuter upp raketerna, vi har bara förmånen att bo så högt att vi ser ut över villorna som ligger något lägre i dalen. Det ger oss en plats på första parkett och vår vinterträdgård ger oss nästan 360º panorama. I år fick vi sällskap av sonen och hans fästmö som ville ha ett lugnt nyår, sade de. Mycket trevligt!

Vår gamla server har dött och ersättaren heter Bubba, egentligen Excito B3 där "B" står för Bubba. Skillnaden är ganska stor, milt sagt. Den gamla servern kunde jag inte sköta själv. Den nya kan jag, efter några dygns vedermödor, hantera rätt ok själv. Jag har lärt mig lite på köpet. Generellt sett så gillar jag att lära mig saker och att kunna göra själv istället för att vänta på att någon skall ha tid att göra saker åt mig, men den här gången var det väldigt frustrerande och tidskrävande vid fel tid på året. Nå, nu är det över och t o m det trådlösa nätverket fungerar - om än räckvidden är sanslöst dålig. Bubba fungerar även som web-server, foto-album, epostserver och FTP-server. Tänk så mycket man kan få in i en så liten burk! 2TB.

Gammal slaktad server och ny:

Med en smart sladd och en nätadapter kan man förvandla en gammal intern hårddisk till en extra extern hårddisk. Masonitskivan är till för att skydda det annars nakna kretskortet. Sladden är inköpt från Inet. Det blir lite varmt, så metallställningen jag monterade ut ur den gamla digitalboxen ger lite extra luftcirkulation. Inte så vackert kanske, men det fungerar och kostnaden är minimal. Jag har flera hårddiskar liggande... Sladden klarar också gamla hårddiskar från laptops! Och nya med SATA-kontakt.